landat i Västerbyn..mörkret utanför och tända ljus i varje vrå. En kreativ Novemberdag är till ända. Tankarna kommer och går..saknar min Niklas..saknar hans små underfundiga meddelanden och kommentarer på msn..vår konversation..hans lustiga sätt att få fram ett budskap med så få ord...jag samtalar fortfarande med honom, tänker att "det ska jag berätta för Niklas" för att i nästa sekund förstå att jag inte kommer att göra det.Tänker varför? varför blev jag straffad så hårt? Tänker att jag är en usel mamma som inte orkat gå till hans grav ännu..jag klarar det bara inte..och jag tänker att han ändå inte finns där...
Tänker att jag försummar flickorna för att det inte finns ork.. Tänker att jag ska ringa Larsson och skrika lite för att få bort ilskan.....Tänker att jag är lyckligt lottad som har så fina människor omkring mig...Tänker att mitt hjärta aldrig kommer att bli helt igen,en bit är för alltid försvunnen...Tänker att Liam,Leakim och Linnea gör mig glad...Tänker att jag älskar mina fina flickor...och önskar dem allt gott. Tänker att hundarna har lerat ner hela hallen...Tänker att jag lever och är oerhört tacksam för allt fint...Tankar..stora och små...far som virvlar i mitt huvud...Jag är en tänkande människa med stor nyfikenhet på vad som komma skall..jag är tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar