Tre år har gått...

ändå känns det som om du var här igår...jag kommer ännu på mig att tänka "det ska jag berätta för Niklas"...det går ju inte, men du vet ju att jag berättar ändå :) har mina konversationer och frågor för du finns ju inom mig och med mig varje dag.

Tre år, pusselbiten i mitt hjärta fattas, det kommer den alltid att göra och just denna dag saknar jag ditt leende, din torra humor och dina snabba, raka och ärliga svar som fick oss andra att gapskratta. Ditt engagemang för djur och miljö, din ödmjukhet och ditt sätt att säga precis vad som fanns i din tanke...på gott och ont...

Älskar dig nu och för alltid...du fattas oss...