Det är tyst och mörkt men hjälpt av månljuset ser jag dig.
Med ansiktet dolt i dina händer sitter du framför mig.
Några flaskor öl och en box med vin som du själv har tömt.
I hopp om att få glömma bort ,den smärta som ingen dryck kan jaga bort.
Jag vet hur det känns, jag har själv suttit som du, druckit allt som skåpen gömt.
Tänt och släckt cigarett på cigarett, förlorat varje dröm jag drömt.
I skydd av natten föll de tårar som sen torkade, när du fick mig att förstå att livet är en väg som man måste gå.
Det är svårt att se sin bästa vän som en bruten man.
Tårarna stiger, jag vet vad som väntar minsann.
Res dig upp och ta tag i mig
Res dig upp så hjälper jag dig.
Vi två har gått den väg vi ska gå, en gång förut.
Res dig upp jag vet hur det känns.
När allt tar slut och alla broar bränns.
Vi två har gjort det tillsammans förut.
Jag finns här...då, nu och för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar