Natten är över och morgonen är ny, efter tre sprutor har migränen gett sig igen men jag är trött, trött och trött. Gårdagen var en plåga...sorg och press framkallade ett riktigt ilsket anfall.
Att se bakåt och försöka att förstå är inte lätt...var gick det fel...jag brukar se framåt...men backspegeln finns ju där av en anledning,vi bär alltid ryggsäcken på ryggen av en anledning. Den analytiska sidan tar överhand...Jag vill så gärna veta vad jag kunde ha gjort annorlunda för att inte göra om misstaget igen.
Jag miste en vän igår...en kär vän...jag lämnade...kanske kunde jag ha gjort annorlunda,låtit vännen finnas kvar och fortsätta som vanligt men sorgen och besvikelsen tog överhand. Vännen ligger nu i tryggt förvar i min ryggsäck...finns kvar för alltid i min tanke..Jag går vidare på bara fötter och vassa stenar men jag går vidare. Ett och annat skavsår får vi alla på livets hårda grusväg...
Framåt...med ännu en sorg...men framåt.
Var rädda om kärleken och tro på er själva...
