Tänker att jag har haft min blogg i över fem år...det var Sanna som fick mig att sätta igång och sedan har det bara rullat på. Jag läser igenom mina inlägg och inser att bloggen var en livlina när Niklas dog, jag satte ord på varje del av min sorg, men även på glädje och tankar. Många läste mina inlägg och kommenterade, både på gott och ont, några anonyma som inte vågade visa sig :) men mest av allt positiva människor som utan att veta om det hjälpte mig i sorgen. Många skrev att jag med mitt skrivande hjälpte dem, det är det allra finaste.
Nu bloggar jag inte så ofta längre, oftast när jag blir galet förbannad, för så fort jag har fått ilskan i text så har den försvunnit, runnit av.
Mycket har hänt i mitt liv sedan jag startade för fem år sedan, jag ser den stora skillnaden från sorgen 2009, då jag höll på att gå sönder, till idag, sorgen finns ju alltid men idag lever jag med den och ser det bra och det glada i allt.
I morgon börjar jag ett nytt jobb, spännande och trevligt. Jag är säkert den enda som längtar till jobbet efter semestern..jag ska också göra ett försök att ge upp de äckliga cigaretterna för alltid..som vanligt med mig ALLT på en gång...det ska funka, nu har jag ju berättat det så :)
Ha en fin kväll därute och krama kärleken...
