Han släpper inte taget...

Jag har tröttnat på honom men han släpper inte taget...låter mig inte gå vidare...håller mig i ett järngrepp och bedyrar mig sin kärlek. Just som jag börjat slappna av så är han framme igen...jag vill inte...försöker att tänka bort honom men han har nästlat sig in i min hjärna som en mask i datorn...nätterna är värst...då vill han ligga så nära så att jag kvävs...men idag är det slut...nu får det vara nog...Mr Migrän ska väck ur mitt liv....

Vaknade med min vän i sängen....

min vän migrän...länge sedan vi sågs nu ..men nu dök han upp..förmodligen för att jag bara rökt en enda cigarett på sex dagar...omställning i kroppen...en endaste spruta hade jag kvar..tur för mig...taskigt för honom...så idag får jag masa mig omkring och försöka att vaknat till liv...

När Mr Migrän dyker upp så har jag riktiga mardrömmar/kontakt...kalla det vad som helst men sällskap har jag...i natt hade jag min mamma hos mig...ja jag vet att hon har varit död i snart ett år men där var hon...och den här gången fick jag klarhet i det jag anat i snart två år...det gör mig så arg och frustrerad...och väldigt angelägen att gå vidare med den märkliga person jag och Jennie mötte ett kort ögonblick..ett obehagligt och svårhanterligt möte...

Allt kommer fram förr eller senare...men det är märkligt att Isabella, Jennie och jag har haft samma tanke från början.
Vad gör jag...kan inte släppa det....

Våren är på ingång...

och jag mår oförskämt bra...Jag orkar äntligen ta tag i en massa "ligga på hög saker" Nu ser jag fram emot morgondagen igen och lever...var rädda om kärleken..

God kväll världen....

Äntligen har jag vaknat till liv igen...Efter två år av bedrövelse och sorg vaknade jag i morse efter långt grubblande...skuttande ur sängen...Visst är det härligt att leva i förändring, förnyelse och längtan till livet.Äntligen kan jag återta min rubrik Full fart framåt...Vad hände? jag bestämde mig bara...

Sorgen efter min älskade Niklas får jag bära med mig hela livet...min älskade tankfulla, ödmjuka och älskade pojke.Han finns med mig i allt jag gör...leende och suckande..:)Det gör även mina underbara flickor som är viktigast...härligast och utan dem ingenting.
Jag har valt...jag valde livet...allt det underbara som finns att upptäcka därute..det vardagliga, det lilla, kärleken...
Nu finns bara en väg att gå...FRAMÅT!!!

Jag är värd det bästa...nöjer mig inte med mindre....
Jag är stark...starkast i världen...

Och vet ni vad alla härliga människor därute...alla ni som stått kvar under dessa snart två...jobbiga år...stått ut med denna griniga, labila och egoistiska (sorgen är egoistisk)kärring...utan att klaga...er vill jag gärna ha med mig på min fortsatta resa genom livet...jag är så oerhört tacksam för er...krama och var rädda om kärleken...det enda vi inte kan vara utan är varandra...