Hatade September

...på ingång och jag halkar ner i det svarta hålet. Tiden då människor omkring mig blir "rädda" för att de gjort /sagt något fel. Tiden då jag blir tyst och inbunden, inte orkar vara trevlig och inte gillar sällskap.

Din födelsedag är jobbig, men din dödsdag är ett helvete. Den 19 september är ångest. Jag tänker ibland att din begravningsdag borde vara den värsta, men nej.

Det händer att jag ser någon som liknar dig och tokstirrar, de undrar säkert vad jag är för en konstig tant, en gång när Helene och jag handlade efter jobbet så sa jag till henne att en av de som jobbade i butiken var på pricken lik dig, otäckt lik. Självklart valde jag hans kassa och på hans namnskylt stod det Niklas....då var det nog Helene som stirrade mest.


Du finns med överallt, i mina tankar och i mina drömmar, Jag vet i drömmen att du är död men jag pratar ändå med dig och du svarar...jag besöker inte din grav så ofta...jag kan fortfarande inte förlika mig med att det står ditt namn på gravstenen...din födelsedag och din dödsdag...mitt barn...jag vill inte se...och när jag sörjer vill jag vara ensam. Jag har svårt för det på kyrkogården för det finns inget där som kan relatera till dig.

En tanke som ofta slår mig är att September 2009 var så kall och regnig och jag undrade om du frös...absurd tanke..jag vet men det finns i min tanke.

Jag blir fortfarande ställd när någon frågar hur många barn jag har..men bestämde mig tidigt för att säga tre. De som frågar brukar ofta bli besvärade när jag svarar 2 flickor och en pojke som är död. De ber om ursäkt och pratar fort om något annat. Trots att jag kan förstå dem så blir jag irriterad, som om du inte funnits? som om det var förbjudet att prata om dig.

Ibland ser jag dig som liten...på din cykel, din skateboard eller klättrandes i träd...ibland som vuxen..lång och smal, med din långa svarta hår uppsatt i knut, din blå mössa som du bodde i.  Jag ser dig sittande i soffan i Västerbyn läsande en bok. Vissa minnen får mig att skratta andra att gråta.
Det gör fortfarande ont att sortera bland dina saker, alla teckningar, brev och tankar. Dina svarta kängor och din svarta T-shirt som fortfarande doftar du, jag vill inte att den doften ska försvinna...

Mitt liv fick starta på nytt 2009, jag förlorade inte bara en son, jag förlorade en framtid. En utstakad framtid där jag skulle bli farmor, fira högtidsdagar med dig, se nya saker tillsammans, njuta av stunder då du hälsade på. Vi andra fick gå vidare utan dig.

Jag känner smärta men också tacksamhet, tacksamhet över 23 fina år med dig i mitt liv.
Jag kommer aldrig att acceptera att du är borta men kan leva med det.
Jag vill helst somna och vakna i Oktober.....om det går.

Full rulle...

...på morgonen. Skolparken bjuder på världens uteträningsmöjligheter...likaså kyrktrappan (mördare)
Styrka och kondition i en timme ger garanterat resultat...och svett! Paolo Roberto är en slavdrivare.....:) Perfekt väder att träna i.
Jag kör på och mår jävligt gott...inte illa pinkat av en tant :) ha en bra dag där ute....

Trött

Man kan grina och gnälla över mycket här i livet...enligt min åsikt så gnäller de flesta över små skitproblem....Långa statusar om hundskit på vägen...torg som aldrig byggs färdiga...butiker som har dålig service...grannar som har fest...you name it...skitsaker...välfärdsproblem...Jag har tröttnat...jag är slut..jag har ingen ork kvar...jag är inte utbränd...jag är vidbränd och ser ingen glädje i något längre. Jag tar time out...vilar ett tag...från allt. och tills vi hörs igen så ta det lugnt...tänk på det som verkligen betyder något..skit i resten. Kram på er.

Människor och människor

Som sagt..det finns människor och så finns det människor...
Vem är jag...eller du att döma andra, för deras sätt att handla, deras sätt att vara.
Människor gör konstiga saker vid tillfällen i livet, ibland blir det bra...ibland helt galet...men vad vet vi egentligen om andra människors bakgrund? vad vet vi om vad som finns i deras ryggsäckar? inte ett dugg...kanske ska vi ta en funderare på det...vad är det som gör att en människa väljer att vara ensam?
Vad är det som gör att en människa drar sig för fysisk kontakt?
Vad är det som gör att en människa dricker för mycket...tar droger...lämnar...stannar...
Vad är det som gör att en del människor bor... ingenstans....sover ute...tigger...pinkar ner sig....

Oavsett så är vi alla människor...vi har fel och brister...vi har dåligt beteende...vi gör dumma saker...vi gör bra saker...vi har samma organ som fyller samma funktion trots att de ser lite olika ut...hudfärgen är olika...språket likaså...vem är jag att döma vem är du att döma?
Kanske får fördömandet oss att känna oss lite bättre för en stund...men i det långa loppet är de dömande förlorare för de missar chansen att möta otroliga och intressanta människor som de kan lära sig något av.
Varför inte bara låta människor vara som de är...varför göra om dem för att få dem att passa in....
vi har alla olika förutsättningar i livet...vi som har fått kämpa från tidig ålder och de som har haft trygghet från början....om jag skulle berätta min livshistoria för er så skulle ni aldrig tro mig....därför låter jag bli...men en sak vet jag....vi gör alla så gott vi kan efter förmåga.
Tänk på det nästa gång ni dömer...

Medlarrollen??

varför lyckas jag alltid få den???förmodligen för att jag tar den på mig..idag tappade jag tålamodet..jag sa ifrån...två vuxna personer som aldrig kan hålla sams och båda ringer till mig för att få medhåll???jag är så jävla trött på det...idag sa jag det äntligen...OM NI HAR EN KONFLIKT SÅ LÖS DEN...ring inte till mig förrän ni gjort upp...tack och adjö...aldrig mer den rollen...jävlar vad bra det kändes...befriande...

Ju mer jag fördjupar mig i Stoicismen..ju mer inser jag att det är det rätta sättet att handskas med sina känslor...Självklart kan jag själv kontrollera mina känslor..min hjärna kan behärska känslorna...jag behöver bara bestämma mig för det..jag kan bestämma vad jag vill känna. Jag rår faktiskt över mina egna känslor... Jag trodde länge att depressionen kom först och att det var därför jag grät....men det kanske är tvärtom...om jag inte gråter blir jag inte deprimerad...
Jag har varit riktigt arg länge för att jag fortfarande lever...när jag bestämde mig för att sluta vara arg och ledsen så blev allt kristallklart...jag är som en baby som ser allt för första gången...eller en dykare som bryter genom vattenytan flämtande efter luft..en obeskrivlig känsla...allt är egentligen ganska enkelt...livet är enkelt...existentialismen handlar egentligen bara om att tänka för mycket på att man lever...

Könsneutrala toaletter??

För mig är det obegripligt varför någon vill kämpa för toaletter som inte heter HON och HAN...kan någon förklara för mig varför man vill ha en gemensam toalett för kvinnor och män??? varför kämpa för det liksom? finns det inga viktigare frågor att lägga energi på?

Det finns toaletter för män ,för kvinnor och för de som är funktionshindrade, det finns även de som är utrustade med skötbord....bra så...vad vill ni kämpar mer ha??? 

Jag talar för mig och jag vill gärna kunna gå på en offentlig toalett som INTE ÄR NERPISSAD av någon som inte har vett att SITTA NER.... eller ska det bli LAG på HEN-toan att sitta...

Ge mig bara en anledning snälla...så att jag fattar vad ni kämpar för....och att vi har samma toa i hemmen duger inte...Könsneutrala toaletter..jävlar vilket skratt min gala mormor skulle ha fått....glad dag alla