Lilla My och jag..

var ute igår...alltid lika spännande..otippat så drack hon Martini,Chapel hill och dansade sig yr..vimlade och himlade..retade väl upp någon också eftersom hon är svår att förstå då hon pratar ironiska..:) och gjorde säkert några glada..tur att jag var med och höll ordning...:) fick ha dubbla jackor på vägen hem eftersom Dagmar försökte blåsa bort oss...:) angenäm storm...
Dagen tillbringar hon i sängen....ser ni någon med vad ni tror är en flygande drake så är det bara jag och Nisse...ha en fin dag..

Julafton...

den dag då vi firar med våra kära..en glädjens dag med tindrande barnögon..förväntansfulla inför tomten och alla paket...överflöd av mat..Kalle Anka och godsaker.En dag vi möter med höga förväntningar..En dag då alla är vänliga och tänker på varandra...

Kunde vi bara skänka lite glädje till de som inte har allt detta..Det finns så många ensamma...hemlösa...sorgsna och frusna själar därute..barn som far illa..barn som inte har glada föräldrar..eller föräldrar som inte orkar och kan ge barnen en fridfull jul.Ensamma gamla som inte får ett enda besök..kanske räcker det med att ge någon en kram...ett leende..att sitta ner en stund och ge lite tid...ett GOD JUL...

Hjälp till alla fattiga barn därute i världen i all ära..men vi har många härhemma som också behöver hjälp...tänk på de era idag..oavsett situation..ge bara lite tid...lite omtanke...det är helt gratis..
Ha en riktigt fin jul.

Jag har två kroniska sjukdomar.

Den ena heter Ironi..förmodligen fick jag den i modersmjölken..jag har den som modersmål...jag har svårt att förstå människor som inte lider av sjukdomen..som tar alla ord..alla meningar på största allvar..som tar sig själva på största allvar..som inte förstår..som inte kan se humorn i att finnas..som inte vågar vara ironiska..

Den andra heter humor..den är svårartad..går inte att bota..

Om inte ironi och humor fanns så skulle det bli svårt att överleva i denna oberäknerliga tillvaro..att mitt i "smeten" kunna ta fram ironin och humorn är en bra räddning..att kunna skratta åt sig själv och inse att vi bara är små pluttar i ett stort fiaspel...vi kommer alla att bli knuffade av brädet en dag...så varför inte se på oss själva med ett skratt...se andra med ett skratt..erkänna våra tokigheter och skratta åt dem..inte skratta åt andra men med andra..

Jag klampar vidare jag med mina ständiga följeslagare ironi och humor...jag beklagar om någon tar åt sig och blir sårad....de som inte lider av sjukdomarna har svårt att förstå..det är ok..men om ni inte förstår så FRÅGA...se livet som en skatt..med ett skratt...