Feedback...

Hur svårt kan det vara att bli så mogen så att man hamnar på översta trappsteget?
Ja...jag är då och då däruppe...men ramlar allt som oftast ner...längst ner under trappan...i källaren...jag försöker...försöker och jobbar på att alltid vara så långt uppe som möjligt...men invant beteende är jobbigt att bli av med...bara att kämpa på..med gott mod...

Nattligt äventyr...

för er som inte märkte det så hade vi en underbar fullmåne i natt...vem kan låta bli att fota den...i nattkyla och mörker...som en gul klar prick fanns den där och gjorde en gata av ljus...rejält frusen men glad, raggsockor och två täcken somnade jag nöjd...

Utveckling...

..Jag går gatan ner.Det finns ett djupt hål i trottoaren..Jag ramlar i..jag är förlorad...jag är hopplös...det är inte mitt fel...det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner..det finns ett djupt hål i trottoaren...jag låtsas att jag inte ser det...jag faller ner igen..jag kan inte tro att jag är på samma plats...men det är inte mitt fel..det tar fortfarande lång tid att komma upp.

Jag går gatan ner...det finns ett djupt hål i trottoaren..jag ser att det är där..jag ramlar fortfarande i det...det är en vana..mina ögon är öppna...jag vet var jag är..det är mitt fel..jag kommer ur det omedelbart...
Jag går samma gata ner..det finns ett djupt hål i trottoaren...jag går vid sidan av hålet...jag går en annan väg...

Kliniskt kall verklighet...

Tunga dag..men ändå så mycket glädje...så mycket att vara tacksam för...gå under eller gå vidare ? Jag går vidare...jag har alla flickor omkring mig...underbara på sitt sätt..med värme och glädje..så olika men ändå så lika...vi har något gemensamt...Älskade Niklas... stressade och snabba Jennie...men med ett intellekt och stort hjärta...Isabella min rebell som snubblar fram orden, alltid med glimten i ögat..impulsivt härlig...och brutalt ärlig....Sanna...skrattande, gråtande Sanna..med humor och humör....Isabell..lugna, trygga, sorgsna och tänkande Isabell...Jennifer..varma,sprudlande Jennifer med lika sjuk humor som jag...vad vore jag utan dessa tjejer..mina flickor som får mig att kliva upp på morgonen...som får mig att minnas att livet finns här och nu...

...hur orkar man mista ett barn ? ja vad svarar jag på det...alltid samma fråga? hur känns det?..ja till er som har barn kan jag svara...titta på era barn och föreställ er att det är sista dagen ni ser det barnet...sen aldrig mer...brutal verklighet...hårt och kallt...kliniskt...jag kan bara säga att hur jobbigt ni än har det med era barn....ni har dem i alla fall...tag vara på det även om det känns skit just nu....
Så många omkring mig klagar...ja jag vet vi har alla vårt lilla privata helvete..alla har svårigheter att gå igenom...på ett eller annat sätt...men vad är en trasig bil ? vad är en hög elräkning? vad gör det att du blev försenad till jobbet eller fastnade i en bilkö? ingenting...vad gör det att vi inte har det allra senaste i hemmet ? inte ett skit...det enda vi behöver är varandra...för utan varandra dör vi bit efter bit...Jag har flickorna...jag har kärleken...jag har barnbarnen...Jag har vännerna...jag har livet i min hand och det blir vad jag gör det till..jag går vidare..jag har Niklas i mitt trasiga hjärta och är evigt tacksam...jag behöver inget annat...krama era barn och glöm allt annat för det löser sig..Döm inte... Var rädda om kärleken...

En man är en man...en kvinna en kvinna..

Det eviga gnället om jämställdhet.......
har vi kvinnor gjort männen till vår avbild...har vi utrotat en art...gjort dem till vilsna själar i tillvaron? vet de hur de ska vara för att passa in?
Vi vill ha mjuka, behagliga män, men inga "kärringar"..vi vill att de ska göra allt vi gör men de ska fortfarande vara starka och manliga..vi använder ordet "kärring" som skällsord...fnissar bakom deras ryggar om de gör något som inte är typiskt manligt....

Jag bara undrar? vad har vi uppnått med vårt tjat om jämställdhet? och vad är jämställdhet? att mannen tar del av hushållsarbetet? byter blöjor? knappast...jag är så evinnerligt trött på kvinnors gnäll om att deras män inte "hjälper till" hemma...gnäll om toalettsitsar som inte är nerfällda!!!!HUR LÅNG TID TAR DET ATT SJÄLV PETA NER SITSEN??? och slippa konflikter....vi kvinnor är aldrig nöjda...männen är vilsna...

Erövra männens sysslor!!!!!Ta fram borren!!!Säg till dig själv att du är en kompetent kvinna...klart att du kan lära dig borra!!!Hur svårt kan det vara??? Byt däck på bilen....skotta snö!!! Om nu männen ska göra det vi kvinnor vanligtvis brukar göra så ska väl kvinnor också inkräkta på männens sysslor!!!


Säg den moderna pappa som inte fixar tvättmaskinen, som inte kan laga en middag, som inte kan skura ett golv....Då är det mer tunnsått i leden bland de kvinnor som grejar borrmaskinen...har koll på vad som blinkar på instrumentpanelen i bilen...
Är det så att det passar att vara feminist ibland????och mindre bra ibland???
Hur många har inte spelat på sin kvinnlighet för att få hjälp med bilen????

De flesta kvinnor tjatar på sin man att han ska diska, städa, tvätta!!! Hur många män tjatar på sin vinna att hon ska bygga en altan???

Min uppfattning är att vi undermedvetet kämpar för att de traditionella könsrollerna ska finnas kvar...hur jämställd familjen än säger sig vara..

Jag gör det jag är bra på....så får de andra sköta det de är bra på...hur enkelt som helst...den som känner sig hugad får diska annars blir det odiskat...vad är problemet??jag vill ha en man!!! trygg, stark och manlig.. annars hade jag valt en kvinna!!!Låt männen vara män så slipper de vara vilsna och förvirrade...och var rädda om kärleken...