Att inte alltid förstå vad som händer...

Ibland får vi en förnimmelse...vi möter människor som vi känner samhörighet med..utan att riktigt förstå...jag gör det ofta...många kommer och går hos mig...vissa stannar..vissa vänder tillbaka...
Efter jobbet har vi vid flera tillfällen stannat och handlat...det jobbar en söt liten kille där...han är stillsam och mjuk..talar vänligt och lugnt...är väldigt artig och har långt mörkt hår...Jag har kommit på mig själv att titta efter honom när vi handlar.....Jag har vid flera tillfällen sagt till Helene att killen är så lik min Niklas...till sättet och med det vackra, långa håret....
Ikväll när vi handlade hade han en namnbricka....som det stod Niklas på....ibland är livet underligt...

Ville dela ..

det här med dig..för du är med mig alla dagar..du finns i min tanke...du ser det jag ser...delar minnen och skratt..jag vet att du skulle ha gillat det här..jag ville ringa dig och berätta..ville att du skulle vara den första som fick veta..höra ditt torra skratt..jag vet att du skulle säga..gör det,bara du mår bra..jag ville så gärna berätta...saknar dig idag..men är ändå glad..den glädjen ville jag dela..men jag tror att du ser den och delar den...vill gärna tro det..och som alltid är jag oerhört tacksam för att du finns inom mig...alltid...Älskar och saknar dig....

Vaken och nyfiken...

För det nya...äntligen på det klara med vad jag vill.. okända äventyr...varför bli kvar i det gamla..varför stanna i något obekvämt och osäkert...nyfiken på människor och livet..vilket uppvaknande...vilken ljuvlig morgon...härlig dag och allt kan bara bli bättre.....vi ses därute någonstans...var rädda om kärleken..

Ska jag skratta eller gråta...

när jag ser en morgonintervju med "Freddan"..vår statsminister som tycker att vi ska jobba till vi är 75 år!!
Lever han i landet himmelriket där alla har evigt liv och ingen sjukdom finns eller???

Freddan kanske missade programmet Dokument inifrån som handlade om arbetsskador och hur jävla svårt det är att få ut ersättning för de som är skadade och utslitna på grund av ett tungt och slitsamt jobb....En kvinna i vården skadade sin rygg då hon ENSAM skulle flytta en tung man...enligt försäkringskassan gick det inte att bevisa att skadan uppstod av hennes arbete...det kunde bero på att hon hade för tunga bröst ?????? Jag blir mörkrädd.

Det är lätt för Freddan att tycka att vi ska jobba till 75 års ålder...han har ju aldrig jobbat...hur ska han kunna veta...VI andra har jobbat åt honom, betalat hans lön,hans resor,hans välmående..andra har lånat ut sina kroppar i hans ställe...möjligtvis har han sittsår i arselet.

För alla de som inte skrattade av lycka när de fick det oranga kuvertet...kan jag bara säga...gnäll inte, jobba mer...lycka till...

Jobba till 75 års ålder och dö vid 78...!!!
Varför inte slopa pensionen helt??? varför inte jobba tills vi dör...det sparar en massa pengar och de som inte vill jobba kan leva gott ett tag till...

Freddan lever inte i verkligheten...i alla fall inte i industriarbetarnas,vårdbiträdernas,byggarbetarnas och det slitsamma jobbens verklighet...han lever i byxarselsnötarnas verklighet...och jag kan bara säga....Nu har du nog skitit i det blå skåpet...

Jag är en envis jävla..

kärring...Livet har lärt mig att ALLT GÅR..bara jag vill det tillräckligt mycket.
Svårigheter och elände till trots så är det faktiskt sant...ALLT GÅR!!! bara jag vill det..

Jag är ju fisk...känslomänniska...på gott och ont..svart eller vitt..inga gråskalor..Jag kan vara väldigt obekväm för jag visar nästan alltid mina känslor, ILSKA,GLÄDJE,SORG och RÄDSLA...mina inlägg och min blogg varierar ..andrar har säkert jämnare loggar...ett för mig : Allt flyter på och livet går sin stilla gång...nej,det är inte jag.

Jag har ett enormt behov av att få uttrycka mina känslor..både i text och tal...det beror på att bara jag har sagt det eller skrivit det så är det borta...Ilskan och sorgen går över...glädjen är delad...sen släpper jag det och går vidare.....det är jag...

Jag aktar mig för människor som säger: Jag säger alltid vad jag tycker!!! de är för mig känslokalla och inte ett dugg ödmjuka...Det är helt ok att säga vad man MENAR...men inte alltid vad man TYCKER...det kan såra alldeles för mycket ,så ibland måste man hålla inne med det där lilla sista....

Jag retar många med mitt sätt att uttrycka mig...jag gillar att provocera..med ett skratt ...att få igång en dialog...HUR TRÅKIGT är det inte i ett sällskap där ALLA tycker samma sak...håller med varandra...i allt!!! Det skapar ingen dynamik...Jag älskar diskussioner där alla har olika åsikter..det är då jag utvecklas och lär mig att se saker ur en annan synvinkel..att kunna få ett uppvaknande och kanske ändra uppfattning...där växer jag...som människa..så mitt provocerande sätt är inte elakhet...

Sååå jag är en envis kärring med mycket erfarenhet av livets baksida...men jag landar alltid med fötterna före och står gärna på ett ben för att snabbt komma vidare till nya äventyr....