Kapten klänning...

Jag brukar skämta med "di små" att prästen är en farbror i klänning...som läser ur världens äldsta sagobok...vi får väl se det i dag då, mitt första besök i Långshyttans kyrka. Jag är ju för övrigt allergisk mot präster och kyrkor..men visst är det stämningsfullt på skolavslutningarna när barnen står där finklädda och sjunger, sjunger in julen eller välkomnar sommaren, och vad gör man inte för den goda sakens skull...god morgon och ett trevligt jullov till er som blir lediga.

Stressa kan ni andra göra :)

God morgon världen. Idag har jag städdag hos mig, ingen vansinnesstädning, bara en första hjälpen innan råttorna anfaller. Jag har kommit till åldern "mellan flicka och döden" och har insett att det blir jul utan att jag stressar livet ur mig. Nu för tiden städar vi ju i stort sett varje vecka så den där riktiga storstädningen till jul behövs inte längre. Här råder inga julgardiner, tingel-tangel och bjäfs...det skulle jag inte stå ut med...ok jag fick ge med mig för de små:s tjat om gran det kan jag leva med men den åker ut fort som fan efter julaftonen.:)

Hjärnan är rätt tom idag, den fylldes med så många intryck igår så de måste väl ramla ner först, men på med hög musik, fram med mopphilda och sugtina, ingen som stör så till kvällen har hjärnan skrynklat ut sig igen och det finns alltid orättvisor att ge sig på...ha en fin dag vad ni nu gör och var ni än är.

Åter en dag i fiaspelet....

Jag är bra på affärsrelationer..jag har kunnandet..jag vet vad jag vill..tar hjälp av de bästa...lämnar känslorna i hallen...går in och gör ett bra jobb...det är ett nöje att jobba...jag är sämre på privata relationer...iakttar...läser in..lämnar utanför och går...sårar...men jag vet om det...och fortsätter att jobba på det...

 Vi är alla en del i livets fiaspel...där vi alla är pluttar...jag är en röd...några steg framåt och några tillbaka...ibland sopas vi av banan...men kommer alltid åter...Ibland kommer en grön och knuffar bort oss.. eller en blå för den delen...och vi ger tillbaka...ibland fuskar vi och kommer före alla andra..men det straffar sig för det vinner man sällan på...
Just nu hoppar jag fort på brädet...får femmor och sexor... ..precis som det ska vara...ibland ett steg i taget och sen blir det ett jätteskutt....till slut hamnar vi i lådan under spelet....vi får inte vara med mer..men tills dess kommer jag att vara en röd, levande och full av skutt plutt...ha en riktigt fin kväll på brädet.

Ny dag, nya tag...

Startar morgonen med ett möte hos omsorgsnämnden i Hedemora kommun...det ska bli spännande att se vilka de är...det är lite full rulle framåt igen...riktigt skoj. Fortsättning lär följa...ha en fin dag.

En ljus minnesdag.

Hade väntat mig en överjävlig dag i går, det var den väl på ett sätt men även en ljus och fin dag i Stora Skedvi kyrka. Man kan spekulera i varför? hur? vems fel? det hjälper inte. Vi är dödliga. Att behöva begrava sitt eget barn är omänskligt, jag vet. En sorg svår att hantera men som man med tiden  kan lära sig att leva med även om man inte tror det i sorgen. Det enda vi kan göra är att finnas där, tysta men närvarande. En dag i musikens tecken och jag är stolt över Jennie som ordnade så fint så att Ken kom till begravningen och sjöng. En ödmjuk, fin och medmänsklig kille. Det var stort. Allt står just nu stilla för de anhöriga och runt omkring snurrar livet som vanligt, en konstig känsla.Kan bara säga till de som känner någon som mist en anhörig, var där, finns tillgänglig, försvinn inte.

Förbannar September...

och skulle vilja hoppa över den eländiga månaden...samma visa de senaste 4 åren...en oro sprider sig vare sig jag vill eller ej. De som känner mig vet att det är det samma...vet att JAG är den samma, trots irritation och trötthet. Sorgen över att min Niklas är död försvinner aldrig. Ha överseende...eller låt bli.

Till min kära vän....

Det är tyst och mörkt men hjälpt av månljuset ser jag dig.
Med ansiktet dolt i dina händer sitter du framför mig.
Några flaskor öl och en box med vin som du själv har tömt.
I hopp om att få glömma bort ,den smärta som ingen dryck kan jaga bort.

Jag vet hur det känns, jag har själv suttit som du, druckit allt som skåpen gömt.
Tänt och släckt cigarett på cigarett, förlorat varje dröm jag drömt.
I skydd av natten föll de tårar som sen torkade, när du fick mig att förstå att livet är en väg som man måste gå.
Det är svårt att se sin bästa vän som en bruten man.
Tårarna stiger, jag vet vad som väntar minsann.

Res dig upp och ta tag i mig
Res dig upp så hjälper jag dig.
Vi två har gått den väg vi ska gå, en gång förut.
Res dig upp jag vet hur det känns.
När allt tar slut och alla broar bränns.
Vi två har gjort det tillsammans förut.

Jag finns här...då, nu och för alltid.

Till de som kallar mig ego :)

Jaget och egot är i min tanke två helt olika ting...men som självklart hör ihop...som självkänsla och självförtroende...EGOT = jagets förståelse av sig själv...

För det mesta när du säger “jag” är det egot som talar, inte du. Det består av tankar och känslor, av en samling minnen som du identifierar dig med som “jag och min historia”, av invanda roller som du spelar utan att veta om det, av kollektiva identifikationer såsom nationalitet, religion, ras, samhällsklass eller politisk tillhörighet. Det innehåller också annat som du identifierar dig med, inte bara ägodelar utan också åsikter, utseende, långvariga konflikter eller föreställningar om dig själv, som att du är bättre än eller inte lika bra som andra, framgångsrik eller misslyckad.
Innehållet i egot varierar från person till person, men samma struktur är verksam i varje ego. Med andra ord: Egon skiljer sig bara åt på ytan. Innerst inne är de alla likadana. Det begreppsmässiga “jaget” kan inte överleva utan det begreppsmässiga “andra”. De andra är som mest annorlunda när jag ser dem som mina fiender. I ena änden av skalan i detta omedvetna egostyrda mönster ligger den egobaserade och  tvångsmässiga vanan att finna fel och att klaga på andra. När vi kritiserar eller fördömer en annan person får det oss att känna oss större och mera överlägsna.

Lite så funderade JAG en tidig morgon...ha en fin dag :)

Vänner...och bekanta...

Mina tankar som oftast kommer i skrift gillas inte alltid, det är jag tacksam för...då blir det dynamik i samtalen :) det gillas...men idag har jag VÄNNER i tanken...min allra äldsta vän har jag haft sedan jag var 13år...Eva-Lena...vi hade en rolig ungdomstid tillsammans, var förälskade i samma kille, smög oss hem på nätterna efter en massa galenskap...hon flyttade till Grekland, gifte sig och fick en miljon barn, men vi pratar idag som om samtalet aldrig slutat...Pia som varit min vän i 38 år...vi har blivit vuxna tillsammans, fått en massa barn som är goda vänner, delat sorg och glädje, varit med på varandras bröllop...stöttat vid separationer, gråtit tillsammans och skrattat massor...vårt samtal fortsätter alltid....Kerstin som kom inflyttande på samma gata och ynglade av sig...våra barn växte upp tillsammans...vi har delat så mycket...Irene som ALLTID funnits...hela livet känns det som...vi fortsätter alltid samtalet...Tony som jag också känt i 38 år...vi skrattar...skrattar och pratar...samtalar...David som jag känt längst av alla...som bor i Spanien, men som vet allt....han är som mitt hjärta...jag klarar mig inte utan det...Sanna Panna  och Isabell som bara  finns  där...i bakgrunden men för alltid, för vi delar Niklas minne. Annie den förvirrade som är en "ny" vän men som jag älskar...Ludde som är den sakliga och som jag kan föra vettiga samtal med...Tommy som inte är här men ändå...jag har massor av fina vänner...men de som verkligen står kvar när det gäller...det är de som är vänner... Ja det är mina tankar i kvällen...var rädd om era riktiga vänner....de är som hjärtat...ni klarar er inte utan dem. Kram.

God morgon världen...

God morgon världen...nu börjar mitt kök ta form..grått, vitt och gult fick det bli mitt i allt svart/vitt som jag tröttnat på totalt. Solen kikar fram i dag också och livet ter sig lugnt och skönt, ett lugn jag lärt mig att vara i.

Dagen  börjar med kaffe och fågelkvitter...lugn och tillfredsställelse över allt jobb vi lade ner på trädgården i går. Vi fortsätter i dag och trimning står på agendan.
Njut av livet och gör dagen underbar !

Tacksam...

Åter en dag av tacksamhet...tack för Jennie..för Isabella..för  Linnea, Leakim, Liam och lilla Lus..tacksam för Annie som bjöd på en härlig påskmiddag i går...alla trevliga människor som var med och gjorde dagen fin...och som fick mig att för en stund glömma saknaden av Nicke..saknaden som blir extra  påtaglig vid dessa förbannade högtider. men också tacksamhet för livet..för glädjen..och min kära  lilla hemlighet.. tänker på att det finns så mycket fint där ute att vara tacksam för..och stegen blir lättare att gå.Nu kan jag bara önska er en finaste dag och att ni är rädda om de käraste...

En fin dag..

Snökrig med "di små"...fika och promenad i Stjärnsund som alltid är lika vackert. Lugnt och njutbart med trevligt sällskap...som vanligt vet jag väl inte riktigt vad jag gett mig in i...men som vanligt löser det sig väl. Känslomänniska på gott och ont...Jag njuter av dagen..nuet och livet...och varför inte...vi ska vara rädda om kärleken <3 p="">

Den långa färden...

För två veckor sedan var min "lilla" dotter ute och åkte skoter..som vanligt när det gäller den ungen så blev det ingen vanlig skotertur...hon lyckades fastna med foten, oklart var? och fara av så det blev en vända till akuten.

Trasigt ledband...ett skapligt sår,svullen och blå från tår till knä blev diagnosen..och kryckor igen.
Allt ganska väl förutom en satans värk...

Det mesta läkte bra förutom såret...Igår var det riktigt illa och hon besökte Hofors HC, sköterskan tyckte att såret såg fint och torrt ut, tvättade det inte ens, läkaren skrev ut antibiotika. Suck! Jag kom till en dotter som låg i soffan med 39,1 i feber,värk och ett sår som skrek INFEKTION och såg ut som en alien från hell. Gävle sjukhus nästa.

Vi anlände 13:20...Akuten och sköterskebesök, diagnos: INFEKTION!och så ska du få smärtstillande.
Den första läkaren undersökte henne och kliade sig i huvudet,hon måste konsultera en äldre kollega,  du ska få smärtlindring så länge...den äldre kollegan gjorde samma sak och måste konsultera en äldre kollega? Nja det är nog inte kirurgen, det blir medicinavd.

En timme till i korridoren med andra väntande...jag kan för övrigt deras personnummer, adress, telefonnummer och sjukjournal! för det får man berätta för en sköterska som med hög röst frågar: VAD SÖKER DU FÖR????  Och så den äldre, ilskna mannen som talar om att han fyller år i Juni men hoppas att han är död då! Inte ska du väl dö säger den vänliga sköterskan....Det ska väl för fan alla får hon till svar :) och inte får hon ut en droppe blod,,,jävla tur säger den ilskna..då kanske jag dör snart  så att jag slipper ligga här och vänta:)

Kaos, undersökningsrum och så kommer medicinläkaren...du ska få smärtlindring..nja säger han det är nog kirurgen som måste ta beslut...OK! provtagning...vänta så kommer läkaren snart..vänta...vänta...vänta....vi ska byta rum ifall vi måste skära...upptaget på rummet, en korridortur till...

Var är smärtlindringen? börjar jag undra när Bella har riktigt jävla ont..OJ, har hon inte fått den...vänta...Jag är trött...hungrig och börjar bli lite kinkig...då dyker HON upp, en äldre kvinna från Röda korset, en ängel som stannar till och frågar hur det är...jag kan inte göra något åt väntan säger hon men jag kan bjuda mamma på kaffe och smörgås...härliga människa TACK.

Den yngre av alla kirurger kommer tillbaka och talar om att hon inte är så bra på sår? men Bella ska få dropp och vänta på en äldre kollega..OK...tänker jag...om vi fortsätter ett tag till så är vi uppe i en läkarålder på 72 år....VAR ÄR SMÄRTLINDRINGEN??börjar Bella nu riktigt irriterad fråga... den kommer... det gör också den äldre kollegan som undersöker....ber Bella att berätta vad som har hänt och hon berättar för 12:e gången med en suck..han avviker...och en sköterska dyker upp...när fick du smärtlindring? JAG HAR FÖR FAN INTE FÅTT DEN ÄN???? då kommer morfinet...efter sju timmar....

Bella somnar och jag VÄNTAR....någon timme senare..oklart hur många så kommer ytterligare en läkare och berättar att vi ska på röntgen...väntan...väntan...
En vaktmästare skjutsar oss upp...men stannar en stund framför TV:n för det är ju FOTBOLL och självmål....jag men tror du att jag bryr mig...

Röntgen och den underbaraste sköterska..en äldre kvinna med sjuk humor och ett stort hjärta..hon tittar på såret och säger bara men lilla vän...och så kommer det magiska orden...ska jag fixa lite kaffe till dig??? hon skrattar och skämtar fräckt med läkaren, som för övrigt har en underbar finlandssvensk dialekt, snygg är han också :) han stammar och rodnar :) men skrattar och jag är plötsligt väldigt intresserad av att se röntgenbilden på skärmen...:)

Röntgen klar och så KIRURGEN.....väntan i korridoren och Bella sover igen. En underbar kvinnlig, utländsk läkare dyker upp...talar om att Bella ska läggas in...och opereras i morgon...få intravenös antibiotika och äntligen är vi klara...tror vi...men vi får vänta på vaktmästaren som ska hämta oss till avdelning...han kommer... och pladdrar på om Zlatan...fotboll...Lustig, självmål och förlust...suck...

Halv ett på natten möter jag upp den underbaraste av alla...busschauffören som tagit Bellas mobilladdare från Hofors...till Gävle...
Bella får en säng och kan äntligen få lite lugn...jag kan börja en inte allt för lustfylld färd på 10 mil hem...full storm och riktig yrsnö...halt som satan och närsynt..

Jag beundrar all personal, kaos, överbelagt, vinterkräksjuka, brutna ben och griniga  väntande människor....11 timmar tog den turen...jag var hemma vid 01:30...trött som en gnu...öppnar posten OCH DÄR ÄR DET!!! jag har väntat ett år på klarhet från skattemyndigheten och NU ligger det där....jag lovar, mitt i skiten kommer det alltid NÅGOT bra....   jag lovar...

Uppehåll..

i min blogg...ett långt sådant. Det har varit mycket att tänka på den senaste tiden...förutom att jag flyttat så fick jag en mindre trevlig förkylning som höll i sig i tre veckor.
Nu ser jag framåt igen...ny lägenhet...nya trevliga människor som kommit in i mitt liv...mycket att fundera på...vill ju inte såra någon...vem vill det?

Vilka vändningar livet kan ta från en dag till en annan...det borde jag ju ha lärt mig...men jag blir lika överraskad varje gång...

I morgon är en ny dag...härligt...