Att stå kvar...

Det är väldigt många som finns där...när allt går bra och de kan få hjälp....Hur många står kvar när allt går åt helvetet? när de inte kan dra nytta av situationen...När livet flinar en rätt upp i ansiktet....några få....som alltid finns där...som inte försvinner...som vågar...det är att stå kvar...kanske utan ord men med närvaro.En cyniker skulle ha sagt: Vi är oss själva närmast! Jag kan bara säga: Stackars människor...ni blir väldigt ensamma i slutet....Gå vidare...bara gå...

Att gå vidare...

är inte alltid så lätt...att resa sig när livet sparkat skiten ur en....men det går..på något underligt sätt så snurrar livet vidare även om vi själva står stilla för ett tag....livet ger många motgångar....testar om uppförsbacken är för brant....men oftast står vi där uppe på toppen igen...sargade och tilltufsade...men möjligtvis lite starkare...ibland händer det värsta...en pusselbit försvinner för alltid...snart två år har gått sedan min Niklas försvann...min älskade son...och den pusselbiten fattas alltid i mitt hjärta...saknaden finns..alltid...

Att gå vidare är inte alltid så lätt....men det går...tro mig...det senaste året har mycket hänt...jag har funnit...och det har försvunnit...människor i mitt liv...tiden läker inga sår...tiden bara går...jag ställde en fråga och fick ett svar...på några sekunder försvann en människa ur mitt liv...det var väl meningen...jag går vidare...det går...

Länge sedan sist...

Ja..bloggen har varit oanvänd för länge....så mycket annat har tagit min tid....prioritering...
Visst är det härligt att vi är mitt i sommaren och nätterna är underbart ljusa...härligt att vakna av ljuset och solen...energin flödar...semester och ledighet som gör oss lyckliga och lite rusiga....människor samlas och har trevligt tillsammans...grillfester....kärlek....fniss och sex i det gröna :) ...ja jag vet...det är underbart att leva...