Lyckliga gatan...

bor jag på...jag trivs så otroligt bra i mitt hem och med mina fina grannar. Jag har knappt hunnit ordna till mitt nya hem, det är kaos och röra lite överallt men ändå trivs denna fisk. En skön Bella/Terror-helg med film och god mat...ätit för mycket igen och slöat till...regn..regn och åter regn men nu bryter solen fram sina varma strålar igen...hoppas på en solig morgondag.

Sorg och elände i Hofors i natt...unga människor som borde ha hela livet framför sig har slutat sina dagar på vår jord...mina tankar går till de anhöriga som måste gå igenom detta helvete..måste gå vidare utan sina söner...sina bröder...mitt hjärta fylls av sorg och medlidande...det finns ingen tröst..även om jag mist en son så kan jag aldrig veta vad de känner i denna stund men jag kan ha förståelse för det helvete de måste gå igenom. Det finns ingen tröst...en förhoppning om att alla vänner står kvar i sorgen...att de inte slutar att ringa, gömmer sig bakom hyllorna i affären eller vänder sig bort...det är svårt att möta en människa i sorg...det finns inget att säga...man behöver inte säga något...bara finnas där...ringa och säga att jag tänker på dig, gråta tillsammans..stå kvar...det ger ork att fortsätta...sakta framåt....

Natten är kommen..

till Stjärnsund...jag sitter här och gråter..för en dikt jag fick skickad till mig av en kär vän...så vacker och känslofylld...jag som inte skulle gråta idag....denna fina dag tillsammans med liam...mitt i stora skogen för att leta vackra stenar...vi hittade ett ton....och hade roligt...vilken humor den lilla killen har...vi har börjat att anlägga ett stenparti...ett riktigt slitgöra men det kommer att bli så vackert...vi ska gjuta cementfigurer också...han har verkligen ideer...bara att haka på. Nu sover han sött och lugnt i stora sängen med lilla Nisse tätt intill...jag ser fram emot en morgondag...och säger nu godnatt till er alla....var rädda om kärleken och de som håller er kära....

Efter en helt underbar gårdag..

började även denna dag..söndag..som en skön och avslappnad dag.Regnet öser ner utanför mitt fönster..smattrandet på fönsterbläcket bildar en symfoni...brasan värmer skönt och min härliga säng är fylld av värme...morgonmöte med Merlin..trollkarlen...en kissnödig Nisse som hatar regn och helst skulle kissa på mattan en sån här dag...kurar ihop sig intill...jag tog ett stort beslut igår...ett livsavgörande...det finns verkligen en framtid därframme...kärlek och omsorg...sol och värme..utbytta tankar och blickar...leenden som stannar kvar...med hopp om en fortsatt bra dag kryper jag nog under täcket en stund till....He encontrado el amor de mi vida.El gran amor.Fantàstico.Una càlida y amorosa.

Rollen som medlare..

varför lyckas jag alltid få den???förmodligen för att jag tar den på mig..idag tappade jag tålamodet..jag sa ifrån...två vuxna personer som aldrig kan hålla sams och båda ringer till mig för att få medhåll???jag är så jävla trött på det...idag sa jag det äntligen...OM NI HAR EN KONFLIKT SÅ LÖS DEN...ring inte till mig förrän ni gjort upp...tack och adjö...aldrig mer den rollen...jävlar vad bra det kändes...befriande...

Ju mer jag fördjupar mig i Stoicismen..ju mer inser jag att det är det rätta sättet att handskas med sina känslor...Självklart kan jag själv kontrollera mina känslor..min hjärna kan behärska känslorna...jag behöver bara bestämma mig för det..jag kan bestämma vad jag vill känna. Jag rår faktiskt över mina egna känslor... Jag trodde länge att depressionen kom först och att det var därför jag grät....men det kanske är tvärtom...om jag inte gråter blir jag inte deprimerad...
Jag har varit riktigt arg länge för att jag fortfarande lever...när jag bestämde mig för att sluta vara arg och ledsen så blev allt kristallklart...jag är som en baby som ser allt för första gången...eller en dykare som bryter genom vattenytan flämtande efter luft..en obeskrivlig känsla...allt är egentligen ganska enkelt...livet är enkelt...existentialismen handlar egentligen bara om att tänka för mycket på att man lever...

Energin..

har flödat idag....avbrott för kärt besök av "busarna"...alla glada utom Nisse som tycker illa om konkurrenter...och att bli dragen i svansen...eller bli överkörd av fotpallen...
Solen vill komma fram mellan det stålgrå..hoppas att den vinner...all energi är välkommen till mig och det som nu börjar likna ett hem...förr eller senare blir det nog någon ordning...
Kvällsbesök av Milton och hans husse...hundarna vill ju så gärna träffa varandra :)
Ha en skön eftermiddag i solen som snart bryter igenom och tar överhanden...
Var rädda om kärleken...därute...

Uderbart förälskad...

som genom ett trollslag fanns han bara där...i Stjärnsund ..nästan hemma....denna gråkalla, tråkigt regniga dag...när jag hasat mig ut med Nisse...gått en långpromenad och fått lite färg på kinderna...frusen in i benen.....längtande efter en varm kopp kaffe...så stod han bara där ...framför mig....ett underverk...ett ögonkast..en blick som sa: här är jag...underbart vackra,bruna ögon...förvånade och glada...det vackraste jag sett...långt busigt hår..i skiftande oidentifierbara färger...jag är förälskad...hopplöst förlorad...århundrandets kärlekssaga....Milton från Gävle....en yorkshireterrier..precis som Nisse....vilken kille...hans husse är inte heller så tokig....

Min sönderslagna backspegel....

jag har drabbats av en för jävlig förkylning..så fort jag slappnar av så hoppar all världens bakterier på mig...dessutom har småkrypen magsjukan så nu är väl den snart gäst hos mig också.
Två gånger idag har jag fått höra att mitt skratt inte längre når mina ögon...att ögonen inte glittrar längre...att det stannar...någonstans på vägen..jag har inte tänkt på det förut men visst är det så...jag önskar att det inte var så...att jag kunde känna riktig glädje igen.
Jag får ta en dag i taget, ta det som kommer och lära mig att gå igen...det har varit en jävla resa det senaste året...det finns inte så mycket mer som kan hända...jag ska försöka att låta bli att titta i min sönderslagna backspegel.....jag vet inte...vad som händer...det är dags för ännu en bit på livets resa...det är det som är det fina i kråksången...kråksången som är mitt liv...som Plura säger...jag gör som jag alltid gjort...fortsätter att gå...

Natten är här.....

igen...en önskan om att det blir en av de bra nätterna som följs av en bra dag. Texten på min vägg har börjat ta sin form...om orken finns så blir den klar i morgon...kanske finns det ork till social samvaro och blogg..vem vet vad morgondagen bjuder. Hoppet och ljuset finns därframme...Sov gott alla och var rädda om kärleken.

Vaknar tidigt av att..

solen tittar in och hälsar godmorgon...det ser ut att bli en ljusare dag...längre vaken tid...Nissepromenad med vårvinden i ansiktet...påtaglig saknad...och längtan...
Uppehållstillstånd...resa...långflytt...

Min kamp...

En av de svarta och dåliga dagarna...från start...ingen energi...ingen ork och ingen lust. Spelets regler har plötsligt ändrats..plockar i kartonger..flyttar från låda till låda...i alla ligger små minnen och fotografier som påminner om vad jag förlorat...vad vi förlorat...en tröja som fortfarande luktar Niklas...en teckning med texten "jag ska måla hela världen lilla mamma" grafittifärg...påminner om ett sms jag fickför några år sedan med en bild av en grafittimålning från skyddsrummet i slingan i Hofors...en helt olaglig målning undertecknad...till dig mamma...vackra, älskade unge jag saknar dig så.

Vem uppfann gud och vad ska vi med honom till???Om han finns varför är han då en elak, girig enväldshärskare...enligt bibeln så ska ett helt folk utplånas...gossebarnen ska dödas och flickorna ska sparas så att soldaterna kan förlusta sig på dem...folket ska tvingas äta sina döttrar och söners kött???han slår folket med sjukdomar och tvingar dem att vandra i öknen i 40 år....en färd som för övrigt är uppmätt och tar 4 dagar att gå...vad gjorde de därute i 40 år???vem kan tro på det??? och om nu gud är allas fader...vi är hans barn...skulle inte gud förlåta oss då???Inget som mina barn gör skulle få mig att inte förlåta dem...är jag bättre än gud??? Är jag mer förlåtande och ödmjuk än gud??

Det sista Jesus säger i nya testamentet är att gudsriket är omedelbart förestående...gud skall komma snart ..det är två tusen år sedan och ännu har han inte kommit??? borde inte människorna sluta vänta???varför kommer inte gud ner som en brinnande buske i vår tid??? varför låter gud unga människor dö och senila, dödssjuka människor får leva...varför låter han barn dö??? är det barmhärtigt?? Ni kristna må förlåta mig men det finns ingen gud...ni har blivit lurade...