Kväll i 5:an...

efter en händelserik dag...Jag har tagit farväl av mamma och hoppas att hon är hos Niklas nu...kanske diskuterar de den svenska flyktingpolitiken..de tyckte båda att Sverige är inhumant...eller så skrattar de gott åt prästens ord i kyrkan...han har ju inte en susning om vad som händer efter döden...men de två vet.
Begravningskaffet hos min bror var menat att bli en stund, men med syskon, syskonbarn,kusiner,icke kusiner och annat löst folk :)som samlats så blev det många trevliga timmar. Vissa har jag inte sett på 30 år men jösses vad kul vi hade med gamla fotografier och minnen. Döm om min förvåning när en av dem flyttat från Storstaden till lilla HORNDAL!!! Vi ska träffas i nästa vecka och ha en trevlig kväll.
Det finns inte så mycket ork över till något ikväll mer än att krypa ner under täcket i värmen från kakelugnen och må gott....ladda inför ännu en morgondag..och hoppas att det är en av de bra dagarna.
Kramar och var rädda om den riktiga kärleken..den är dyrbar.

En stund i solen...

eller rättare sagt en hel lat dag i solens tecken..krattat, röjt och njutit...fick en bukett vitsippor av Anne..våren...fixat upp en fågelholk för de små blåmesarna..ritat en hylla och målat en vägg till i sovrummet..en riktigt bra dag med andra ord. Det går långsamt framåt. De bra dagarna blir allt fler..

I morgon begravs lilla mamma..jag har snart klippkort på begravningsbyrån...förlåt mamma men jag vet att du skulle ha skrattat...en tung dag men vi ska försöka att göra den ljus och fin.
Kvällen bjuder vila,film och fyllda paprikor..brasa i kakelugnen i trevligt sällskap..
ha en skön kväll och var rädda om kärleken...den kan försvinna fortare än ni anar...

Måndagen har förflutit...

snart är det bara jag och Magnus Krepper. Guds åttonde underverk...vi har en timme tillsammans på Måndagarna och det är en av ljusglimtarna i mitt annars så kaotiska liv. Jag sitter tillbakalutad i soffan med hett kaffe och han bara står där till beskådan...full av känslor...ibland kliar han sig i skäggstubben, tittar ut genom fönstret och ser undrande ut..men oftast glittrar hans ljusblå ögon av skratt och hela håret är ett rufsigt svinto...herregud...

Dagens slut...

är här...kväll med kaffe och avkoppling. Sovrummet är nu snart färdigmålat..Inte kan en vuxen kvinna sova i babylila...Gardiner sydda och Nisse nybadad...besök på loppis och vips..en cykelpump....lokal ordnad...strax kör vi igång...snart är livet härligt igen.

Kramar...

Syster Ratched....

Senaste läkarbesöket resulterade även i ett ofrivilligt sköterskebesök., provtagning och utfrågning....samma visa varje gång..jag sjunker lågt i mitt beteende...kommer ner på en barnslig nivå... jämngammal med Leakim 2 år...
Syster Ingegärd....(I tanken: syster Ratched)
Hur mår du...(i tanken : vad fan tror du) -jodå lite bättre.
Du ser lite piggare ut! ( är du blind eller...) -Tack...
Äter du ordentligt? (Där hamnade jag på Leakims nivå..Bajskorv)- Ja jag äter ordentligt.
Du kanske borde ta vitaminer (Och du kanske skulle byta jobb) -Jag tar vitaminer..
Motionerar du regelbundet? (Räknas det att knulla) - Ja jag tar långa promenader.
Lider du av sömnsvårigheter? (Ja inte fan njuter jag av dem) -Jag har lite svårt att sova ibland.
Tar du några tabletter? (Ja allt jag kommer över) - Nej jag tar inga tabletter.

Under tiden som Ratched tar prover så berättar hon om sin senaste semester...sitt kommande frisörbesök och om sina underbara barnbarn...hur jobbigt det är att putsa fönster och där somnade jag nog till..sen skrattar högt hon åt sitt eget skämt om sprutor och berättar om hur underbar den nya läkaren är....vänlig och mänsklig...Ja vad fan skulle han annars vara..en krokodil eller??? ser framför mig en krokodil i läkarrock..och syster Ratched svansande efter, leende...
50 år och sååååå obstinat..barnslig och rebellisk...härligt!!!

Ännu en dag..

trött efter ännu en begravning,en fin begravning som jag tackar Ann-Sofie, Inga-Lill och Ronny för och mina tankar är idag hos Jimmy och Fredrik. Sorg över att de mist sin pappa och jag min lillebror men glädje över att vi tillsammans fick ta farväl. Glädje över livet i pojkarna.

Livet går vidare..ord som sagts mig många gånger det senaste halvåret...tyvärr så är det inte så. Mitt liv går inte vidare.. jag har tvingats att starta om mitt liv igen..ett liv som jag inte alls valt..ett liv som jag inte ens vill ha. Jag har startat om på noll..ett liv utan Niklas...livet före och livet efter.
Jag har inte bara mist ett barn..jag har mist en del av framtiden också..förhoppningar och förväntningar..som plötsligt är utsuddade...tiden läker inga sår..tiden bara går...

Ändå finns det hopp och glädje..glädje för det jag har..glädje för att jag inser vad som är viktigt i livet..vilka som är viktiga och vilka som inte får komma på mitt kalas..vilka som verkligen står kvar.Det ger en stor styrka att veta att i slutet är jag inte ensam...sorg att det finns de som tyvärr kommer att vara det...
Tack mina flickor för att ni finns...tack Janne för allt stöd...Tack Irene för all hjälp med att vässa hornen...Angelo för sången..Kerstin o Pia som står där efter 35 år...PO och Malin,Johan o Anders som får mig att skratta...Isabell för alla kramar..Sanna o Alexandra mina busar...visst finns det mycket och många som är värda alla tack..och kramar...
En bra dag i solen önskar jag er och kryper ner under täcket igen.
Kramar och var rädda om kärleken.

Kvällen har övergått till natt.

och jag borde sova inför morgondagen..jag sover i stort sett 16 timmar per dygn nu för tiden..tänker att det är det enda jag gör.
Min morgondag blir en sorgens dag..min lillebror ska begravas..min älskade, glada och humoristiska lillebror. Det enda som gör mig mindre sorgsen är att han nu är tillsammans med min Niklas, hoppas att ni skojar och skrattar som ni alltid brukade göra.Ni två hade något speciellt ihop.
Kramar till er alla.

Nuet varar i tre sekunder..

ett, två, tre... Det är på modet att säga att jag lever här och nu...ja vad skulle jag annars kunna göra??vad fan skulle jag annars kunna göra?? Det är nu jag finns...i morgon vet jag inget om..Visst vore det fint att bara leva här och nu...ta tillvara tre sekunder i taget..och leva fullt ut..tre sekunder i taget...inte planera framåt..för nuet varar i tre sekunder... Ja det är ung. vad jag orkar just nu..tre sekunder i taget...Alla som lever..lever väl här och nu... några av oss har blivit varse om att nuet kan ta slut...vi blir mer rädda om nuet..vi är medvetna om att allt kan ta slut på tre sekunder..vi har blivit varnade...vänta inte på SEN...lev NU...har det skrikits till oss...men vi kan ändå bara leva här och nu...På Torsdag skall jag...nästa vecka skall jag...om ett år skall jag...när jag fyller 50 skall jag...gör det NU...lev i nuet...lev i morgon...lev i evigheten..

Sorg går över...vilken idiot sa det?? sorg går aldrig över..sorgen finns därinne och dyker upp när jag minst anar det..i natt..i morgon...nästa vecka...om 20 år?? visst kan jag bearbeta sorgen och gå vidare men inte fan glömmer jag den...jag kan lära mig leva med den...men jag glömmer inte...

Idag tackar jag..

Irene som finns där och ger mig värme och omtanke...godis så att jag får energi. Isabella och Jennie för att de är mina underbara flickor...de borde få tröst av mamma men i stället får de ge tröst..vi har alla en svår tid men det måste bli en ljusning och tillsammans är vi starka, utan varandra är vi ingenting...Tony för dina uppmuntrande ord...Sanna för din blogg som får mig att skratta mitt i skiten...Isabell för att du är den finaste vän...du har det tufft men orkar ändå uppmuntra mig...min lilla Nisse som måste ut oavsett väder...annars låg jag i sängen hela dagen...Anne för att du är så förstående...Liam, Leakim o Linnea som får mormor levande igen...Niklas som sparkar mig ur sängen och säger allt ordnar sig morsan...Nolle för att du skrattar åt mig...Angelo för att du finns kvar...lilla mamma för att vi äntligen fick prata ut...visst finns det trots allt mycket fint i livet..var rädda om varandra..

Tankar i nuet...

jag förstår ju nu att jag inte skulle ha börjat jobba redan efter en månad...jag skulle ha vilat..Min älskade son jag saknar dig så oerhört..varför försvann du ifrån mig..tanken har slagit mig att gå samma väg så att jag får träffa dig men jag har mina flickor...jag har tur..
Mina ben var totalt förlamade i dag..jag kom inte ur sängen..jag fick ringa distriktan för att få hjälp..utarbetad!!!!min kropp är utmattad...om jag hade ilskan så skulle jag orka men jag har bara sorgen..den ger ingen energi, den tar allt av mig. Jag gör inget annat än sover och gråter. En spruta fick jag som gjorde mig susig i skallen men jag somnade igen..nu kan jag i alla fall röra benen igen..sen finns det svikare i livet och de kan brinna i helvetet..svikare som gör allt för egen vinnings skull..de är inte värda att nämnas vid namn men de ska jag sätta riktigt ont på...vänner??? jo jag tackar..men å andra siden så syns de väl därute för de har brun tunga!!!akta er för dem. Två begravningar till på en vecka hur ska jag orka det???

En pratstund..

med vännen som talade om att så länge man lever så har man inte förlorat allt...Jag har förlorat min son, min lillebror och min mamma...men jag har mina döttrar..jag har tur. Allt ordnar sig..för jag har kärlek och då har man allt.
Kramar till er alla därute.

Orken tryter..

Jag önskar att jag hade ork att gå ut i det fina vädret..istället får jag förbereda mig på ännu två begravningar.Den 23 April begravs min älskade lillebror och så planering för lilla mamma som dog igår. Det finns ingen ork och energi till något just nu, jag ligger mest i sängen och sover, dricker lite kaffe och sover igen.
Jag har lätt att se så här i efterhand att jag skulle ha tagit en paus och vilat tidigare. Jag ska ju vara så jävla duktig och alltid finnas för andra..göra det så bra som möjligt för andra och alltid sätta mig själv i sista hand. det får jag sota för nu med värk i kroppen, andningssvårigheter och trötthet. Jag vet då inte var den här våren ska sluta. Jag sover en stund.

Första inlägget..

i April. Det har varit så mycket den senaste veckan. Flytten har tagit all min kraft.Nu är det äntligen färdigt och jag är på plats.
En ledig Fredag..skulle hinna göra så mycket..istället somnade jag och sov i fem timmar..jag måste vara helt utmattad. För första gången på ett år har jag kunnat slappna av till fullo och nu kommer tröttheten.Jag är nog lätt vidbränd jag också.
Jag skulle behöva semester i ett år för att ta igen all förlorad tid och all sömn.

Jag är redan hemma i det nya boendet och kommer att trivas utmärkt..målning, byte av köksluckor och lite pyssel så blir det perfekt.Just nu sitter jag mitt i röran och bara njuter av värmen från kakelugnarna..kaffet är rykande hett och Nisse snusar i sängen intill mig.. det här är verkligen det bästa jag gjort på länge.
Ha det bra därute och var rädda om kärleken.
Kramar//Lisa