trött efter ännu en begravning,en fin begravning som jag tackar Ann-Sofie, Inga-Lill och Ronny för och mina tankar är idag hos Jimmy och Fredrik. Sorg över att de mist sin pappa och jag min lillebror men glädje över att vi tillsammans fick ta farväl. Glädje över livet i pojkarna.
Livet går vidare..ord som sagts mig många gånger det senaste halvåret...tyvärr så är det inte så. Mitt liv går inte vidare.. jag har tvingats att starta om mitt liv igen..ett liv som jag inte alls valt..ett liv som jag inte ens vill ha. Jag har startat om på noll..ett liv utan Niklas...livet före och livet efter.
Jag har inte bara mist ett barn..jag har mist en del av framtiden också..förhoppningar och förväntningar..som plötsligt är utsuddade...tiden läker inga sår..tiden bara går...
Ändå finns det hopp och glädje..glädje för det jag har..glädje för att jag inser vad som är viktigt i livet..vilka som är viktiga och vilka som inte får komma på mitt kalas..vilka som verkligen står kvar.Det ger en stor styrka att veta att i slutet är jag inte ensam...sorg att det finns de som tyvärr kommer att vara det...
Tack mina flickor för att ni finns...tack Janne för allt stöd...Tack Irene för all hjälp med att vässa hornen...Angelo för sången..Kerstin o Pia som står där efter 35 år...PO och Malin,Johan o Anders som får mig att skratta...Isabell för alla kramar..Sanna o Alexandra mina busar...visst finns det mycket och många som är värda alla tack..och kramar...
En bra dag i solen önskar jag er och kryper ner under täcket igen.
Kramar och var rädda om kärleken.
Lisa vännen !
SvaraRaderaDet bor en liten "hon-djävul" i alla oss kvinnor..den är bra att ta fram när orken,geisten,livslusten,kärleken och glädjen tagit slut..för vem av oss får gå genom livet sorglös,snäll,foglig,glad och samarbetsvillig .. ingen tror jag..då behövs lite djävlar-anamma, humor och massor av positiv energi..liksom att ilska,hämndbegär,pay-back känsla,svartsjuka och kärlek är saker som ger energi till att orka kliva över tröskeln och ut i det du kallar "ditt liv efter" ..som är ett oskrivet blad.
klart är att tiden går..även om den aldrig helar dina sår..
för tiden rår ingen på..den bara fortsätter att gå.
det är det som är livet..på både gott o ont
sorgens ärr går heller aldrig bort
men de bleknar och gör mindre ont med tiden..däremot kommer saknaden alltid att bli kvar..den kommer att vara din utmaning o kamp..resten av ditt framtida "efter liv" jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde läka/hela dig..men det är nåt bara du och bara du ensam kan göra..jag är så ledsen att inte kunna göra mer än bara finnas till..
men din oerhörda sorg..den rår jag inte på..det enda jag kan bidraga med, är som sagt att..jag finns här för dig, när/om du behöver mig !! Kram Irene