jag förstår ju nu att jag inte skulle ha börjat jobba redan efter en månad...jag skulle ha vilat..Min älskade son jag saknar dig så oerhört..varför försvann du ifrån mig..tanken har slagit mig att gå samma väg så att jag får träffa dig men jag har mina flickor...jag har tur..
Mina ben var totalt förlamade i dag..jag kom inte ur sängen..jag fick ringa distriktan för att få hjälp..utarbetad!!!!min kropp är utmattad...om jag hade ilskan så skulle jag orka men jag har bara sorgen..den ger ingen energi, den tar allt av mig. Jag gör inget annat än sover och gråter. En spruta fick jag som gjorde mig susig i skallen men jag somnade igen..nu kan jag i alla fall röra benen igen..sen finns det svikare i livet och de kan brinna i helvetet..svikare som gör allt för egen vinnings skull..de är inte värda att nämnas vid namn men de ska jag sätta riktigt ont på...vänner??? jo jag tackar..men å andra siden så syns de väl därute för de har brun tunga!!!akta er för dem. Två begravningar till på en vecka hur ska jag orka det???
Hej Annluise! när jag läser det du skrivit så lider jag med dej!!Att du har misstat ett barn, det måste vara det värsta av allt på denna jord,även om Kjellis och Ingrid har avlidit och jag förstår att det är skit jobbigt!!men ett barn...... där går gränsen, är det länge sedan din son avled? Jag känner starkt med er!
SvaraRaderaVarmaste kramar Mia
jag stöttar dig i tanken..sorg är ju så privat o ensamt..så det enda vi runt omkring kan göra är att finnas där..en o annan kram..några minuter av tystnad tillsamans..ett o annat skratt..nån liten ilska då o då..det kan jag/vi bidraga med..men det mörka måste du ta fighten igenom ensam..för sorg är det mest ensamma vi kan ha inom oss..hoppas din lilla magra kropp orkar ta dig genom de här 12 dagarna nu så du får lite annat fokus sedan..på att bygga upp livet igen och se framåt med glädje o i ljus..jag önskar dig allt gott !! kram,värme o kärlek från Irene
SvaraRadera