Lilla My och jag..

var ute igår...alltid lika spännande..otippat så drack hon Martini,Chapel hill och dansade sig yr..vimlade och himlade..retade väl upp någon också eftersom hon är svår att förstå då hon pratar ironiska..:) och gjorde säkert några glada..tur att jag var med och höll ordning...:) fick ha dubbla jackor på vägen hem eftersom Dagmar försökte blåsa bort oss...:) angenäm storm...
Dagen tillbringar hon i sängen....ser ni någon med vad ni tror är en flygande drake så är det bara jag och Nisse...ha en fin dag..

Julafton...

den dag då vi firar med våra kära..en glädjens dag med tindrande barnögon..förväntansfulla inför tomten och alla paket...överflöd av mat..Kalle Anka och godsaker.En dag vi möter med höga förväntningar..En dag då alla är vänliga och tänker på varandra...

Kunde vi bara skänka lite glädje till de som inte har allt detta..Det finns så många ensamma...hemlösa...sorgsna och frusna själar därute..barn som far illa..barn som inte har glada föräldrar..eller föräldrar som inte orkar och kan ge barnen en fridfull jul.Ensamma gamla som inte får ett enda besök..kanske räcker det med att ge någon en kram...ett leende..att sitta ner en stund och ge lite tid...ett GOD JUL...

Hjälp till alla fattiga barn därute i världen i all ära..men vi har många härhemma som också behöver hjälp...tänk på de era idag..oavsett situation..ge bara lite tid...lite omtanke...det är helt gratis..
Ha en riktigt fin jul.

Jag har två kroniska sjukdomar.

Den ena heter Ironi..förmodligen fick jag den i modersmjölken..jag har den som modersmål...jag har svårt att förstå människor som inte lider av sjukdomen..som tar alla ord..alla meningar på största allvar..som tar sig själva på största allvar..som inte förstår..som inte kan se humorn i att finnas..som inte vågar vara ironiska..

Den andra heter humor..den är svårartad..går inte att bota..

Om inte ironi och humor fanns så skulle det bli svårt att överleva i denna oberäknerliga tillvaro..att mitt i "smeten" kunna ta fram ironin och humorn är en bra räddning..att kunna skratta åt sig själv och inse att vi bara är små pluttar i ett stort fiaspel...vi kommer alla att bli knuffade av brädet en dag...så varför inte se på oss själva med ett skratt...se andra med ett skratt..erkänna våra tokigheter och skratta åt dem..inte skratta åt andra men med andra..

Jag klampar vidare jag med mina ständiga följeslagare ironi och humor...jag beklagar om någon tar åt sig och blir sårad....de som inte lider av sjukdomarna har svårt att förstå..det är ok..men om ni inte förstår så FRÅGA...se livet som en skatt..med ett skratt...

Det finns få människor...

jag kan ha omkring mig en längre tid...Mina flickor kan finnas där hela tiden för med dem kan jag bara vara.......Irene likaså för vi behöver inte prata..vi förstår ändå...Liam och jag kan sitta i samma rum och behöver inte prata..han tittar på mig och vet...han är klokare än många vuxna...Di små också...igår när vi lekte gömma nyckel så avbröt plötsligt Leakim leken och sprang fram till mig och sa...jag vill ha en puss :)Linnea skrek och var förbannad för att de andra hittade nyckeln...Liam suckade för att de små inte kunde låta bli att skvallra var vi gömde den...men roligt hade vi...de gör mig barnslig och glad...jag tycker om att vara med människor jag kan vara ensam tillsammans med...Niklas och jag kunde vara ensamma tillsammans...sitta i varsit soffhörn och läsa..se en film och dela den...vara tysta tillsammans...och ha livliga diskussioner...bli oense och komma överens...jag saknar det...mycket.

Tankar i dagen...

Varför måste kvinnor alltid gå i försvar för allt?...sin vikt...sitt utseende...sina åsikter...varför inte bara vara...beror det på osäkerhet? omöjlighet att skilja på självförtroende och självkänsla...Ingen man går i försvar för sitt utseende...eller sin vikt heller för den delen.Är det för att känna sig lite bättre för en stund...för att få sitt eget gillande...tycka om sig själv...

Tjocka..mulliga kvinnor talar ofta om att det är vackert med kurvor...att de är bra som de är...att de inte behöver vara smala..att de trivs med sig själva..men ändå bantar de..varför? för VEM bantar de?

Äldre kvinnor talar alltid om att de trivs med sin ålder...att det är fantastiskt att bli äldre...ändå försöker de se yngre ut..varför? för VEM?

Yngre kvinnor låtsas att har den erfarenhet som de äldre har? Varför...för VEM?

Varför kan inte kvinnor bara vara som de är?? och framför allt varför kan inte kvinnor tillåta andra kvinnor att vara som de är?

Det finns inget så elakt som en avundsjuk kvinna..När en kvinna säger till en annan : du är så fin när du gått upp i vikt.... så menar hon förmodligen: Vad bra att du har gått upp i vikt...då är du inte smalare än jag...
Eller: Nu behöver du inte gå ner mer i vikt för då blir du för smal?????

Varför kan vi inte låta varandra vara som vi är!!!

Vi kan vara mulliga med kurvor..smala med kurvor...kurvorna kan sitta lite här och där..valkarna också...det spelar ingen roll hur övertygande vi försöker låta..ingen vill se ut som ett mumintroll...
Alla kvinnor har bröst...stora eller små...stjärtar...platta eller välformade...midja eller valkar...mage...platt eller inte...vad spelar det för roll???
Ingen man tjatar i det oändliga om sin tjocka mage...sitt tunna hår...sin platta gubbstjärt...slappa muskler..är vi mer toleranta mot männen än mot oss själva???
och mot varandra???

Varför inte bara tycka om oss själva och tycka att vi är vackra...på riktigt...

Jag har fina bröst...smal midja...platt mage och en otroligt välformad stjärt :) jag är 1,63 cm...väger 55 kg...har korta ben och rynkor...jag är 51...och jag är helt perfekt för mig...var för fan nöjda med er själva...så blir andra det också..

Natten är här...

..det är en skön och lugn känsla som infinner sig när natten och mörkret kommer...Lilla Nisse sover intill mig..Idag har jag varit extra tacksam för lilla Nisse...min bästa och käraste..det var förutbestämt att jag skulle följa med Irene och Jack idag..lämna honom till Niklas......det är mycket som är förutbestämt i våra liv...utgången beror på vilka val vi gör...

Ett av valen jag gjorde idag kommer förmodligen att påverka mig väldigt mycket...men som Irene uttryckte det.....Det värsta som skulle kunna hända är att jag inte vågar..att jag ska bli bitter över att jag inte VÅGADE...

Vad spelar det för roll vad som händer om ett år...det är nu jag lever..varför inte bara stanna i det och njuta...det finns aldrig några garantier för någonting...så allt jag mår bra av just nu...det stannar jag i och tar emot....resten tar jag sen...

Sov vidare därute och njut av en härlig morgondag...

Vänner..

Vad är vänner? Är det viktigt att ha många vänner..eller är det viktigare att ha några få...betyder det mycket att ha 500 vänner på FB...eller är det för att visa att vi inte är ensamma....att vi är omtyckta....hur många av alla "vänner" finns kvar när livet har sparkat skiten ur oss...när vi behöver något mer utöver det vanliga...när vi behöver någon som inte säger det vi vill höra...utan säger som det är....när vi behöver någon som verkligen bryr sig om...det är fint när 100 vänner skriver "jag tänker på dig" på FB...jag skulle vilja fråga...VAD TÄNKER DU??? RING och säg vad du tänker...kom över och berätta...för det är mänsklig närvaro och samtal som betyder något...

Vänner på nätet i all ära...men inte slår det riktiga vänner som vågar stå intill...som vågar se ångesten i ansiktet...vågar se sorgen... delar glädjen...öga mot öga...
Vänner..något av det viktigaste...som man kan ta upp samtalen med oavsett hur lång tid det gått...och som står kvar....resten är bara bekanta....riktiga vänner finns där för alltid...de försvinner inte...Jag är oerhört tacksam för mina vänner..de finns där...och de vet att jag finns ...för alltid.

Feedback...

Hur svårt kan det vara att bli så mogen så att man hamnar på översta trappsteget?
Ja...jag är då och då däruppe...men ramlar allt som oftast ner...längst ner under trappan...i källaren...jag försöker...försöker och jobbar på att alltid vara så långt uppe som möjligt...men invant beteende är jobbigt att bli av med...bara att kämpa på..med gott mod...

Nattligt äventyr...

för er som inte märkte det så hade vi en underbar fullmåne i natt...vem kan låta bli att fota den...i nattkyla och mörker...som en gul klar prick fanns den där och gjorde en gata av ljus...rejält frusen men glad, raggsockor och två täcken somnade jag nöjd...

Utveckling...

..Jag går gatan ner.Det finns ett djupt hål i trottoaren..Jag ramlar i..jag är förlorad...jag är hopplös...det är inte mitt fel...det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner..det finns ett djupt hål i trottoaren...jag låtsas att jag inte ser det...jag faller ner igen..jag kan inte tro att jag är på samma plats...men det är inte mitt fel..det tar fortfarande lång tid att komma upp.

Jag går gatan ner...det finns ett djupt hål i trottoaren..jag ser att det är där..jag ramlar fortfarande i det...det är en vana..mina ögon är öppna...jag vet var jag är..det är mitt fel..jag kommer ur det omedelbart...
Jag går samma gata ner..det finns ett djupt hål i trottoaren...jag går vid sidan av hålet...jag går en annan väg...

Kliniskt kall verklighet...

Tunga dag..men ändå så mycket glädje...så mycket att vara tacksam för...gå under eller gå vidare ? Jag går vidare...jag har alla flickor omkring mig...underbara på sitt sätt..med värme och glädje..så olika men ändå så lika...vi har något gemensamt...Älskade Niklas... stressade och snabba Jennie...men med ett intellekt och stort hjärta...Isabella min rebell som snubblar fram orden, alltid med glimten i ögat..impulsivt härlig...och brutalt ärlig....Sanna...skrattande, gråtande Sanna..med humor och humör....Isabell..lugna, trygga, sorgsna och tänkande Isabell...Jennifer..varma,sprudlande Jennifer med lika sjuk humor som jag...vad vore jag utan dessa tjejer..mina flickor som får mig att kliva upp på morgonen...som får mig att minnas att livet finns här och nu...

...hur orkar man mista ett barn ? ja vad svarar jag på det...alltid samma fråga? hur känns det?..ja till er som har barn kan jag svara...titta på era barn och föreställ er att det är sista dagen ni ser det barnet...sen aldrig mer...brutal verklighet...hårt och kallt...kliniskt...jag kan bara säga att hur jobbigt ni än har det med era barn....ni har dem i alla fall...tag vara på det även om det känns skit just nu....
Så många omkring mig klagar...ja jag vet vi har alla vårt lilla privata helvete..alla har svårigheter att gå igenom...på ett eller annat sätt...men vad är en trasig bil ? vad är en hög elräkning? vad gör det att du blev försenad till jobbet eller fastnade i en bilkö? ingenting...vad gör det att vi inte har det allra senaste i hemmet ? inte ett skit...det enda vi behöver är varandra...för utan varandra dör vi bit efter bit...Jag har flickorna...jag har kärleken...jag har barnbarnen...Jag har vännerna...jag har livet i min hand och det blir vad jag gör det till..jag går vidare..jag har Niklas i mitt trasiga hjärta och är evigt tacksam...jag behöver inget annat...krama era barn och glöm allt annat för det löser sig..Döm inte... Var rädda om kärleken...

En man är en man...en kvinna en kvinna..

Det eviga gnället om jämställdhet.......
har vi kvinnor gjort männen till vår avbild...har vi utrotat en art...gjort dem till vilsna själar i tillvaron? vet de hur de ska vara för att passa in?
Vi vill ha mjuka, behagliga män, men inga "kärringar"..vi vill att de ska göra allt vi gör men de ska fortfarande vara starka och manliga..vi använder ordet "kärring" som skällsord...fnissar bakom deras ryggar om de gör något som inte är typiskt manligt....

Jag bara undrar? vad har vi uppnått med vårt tjat om jämställdhet? och vad är jämställdhet? att mannen tar del av hushållsarbetet? byter blöjor? knappast...jag är så evinnerligt trött på kvinnors gnäll om att deras män inte "hjälper till" hemma...gnäll om toalettsitsar som inte är nerfällda!!!!HUR LÅNG TID TAR DET ATT SJÄLV PETA NER SITSEN??? och slippa konflikter....vi kvinnor är aldrig nöjda...männen är vilsna...

Erövra männens sysslor!!!!!Ta fram borren!!!Säg till dig själv att du är en kompetent kvinna...klart att du kan lära dig borra!!!Hur svårt kan det vara??? Byt däck på bilen....skotta snö!!! Om nu männen ska göra det vi kvinnor vanligtvis brukar göra så ska väl kvinnor också inkräkta på männens sysslor!!!


Säg den moderna pappa som inte fixar tvättmaskinen, som inte kan laga en middag, som inte kan skura ett golv....Då är det mer tunnsått i leden bland de kvinnor som grejar borrmaskinen...har koll på vad som blinkar på instrumentpanelen i bilen...
Är det så att det passar att vara feminist ibland????och mindre bra ibland???
Hur många har inte spelat på sin kvinnlighet för att få hjälp med bilen????

De flesta kvinnor tjatar på sin man att han ska diska, städa, tvätta!!! Hur många män tjatar på sin vinna att hon ska bygga en altan???

Min uppfattning är att vi undermedvetet kämpar för att de traditionella könsrollerna ska finnas kvar...hur jämställd familjen än säger sig vara..

Jag gör det jag är bra på....så får de andra sköta det de är bra på...hur enkelt som helst...den som känner sig hugad får diska annars blir det odiskat...vad är problemet??jag vill ha en man!!! trygg, stark och manlig.. annars hade jag valt en kvinna!!!Låt männen vara män så slipper de vara vilsna och förvirrade...och var rädda om kärleken...

....Ord...

...Ligger och tänker på ord....att ord har så olika betydelse för olika människor..hur fort kan allt ändras för att vi tolkar ord på vårt sätt...beroende på vad vi har för erfarenheter..vad vi har med oss...EMPATI....RESPEKT....ÖDMJUKHET....ÄRLIGHET....vackra ord....men vad har de för betydelse.....för mig....för dig.....lätta att säga...svåra att efterleva....

Jag miste en vän...

Natten är över och morgonen är ny, efter tre sprutor har migränen gett sig igen men jag är trött, trött och trött. Gårdagen var en plåga...sorg och press framkallade ett riktigt ilsket anfall.

Att se bakåt och försöka att förstå är inte lätt...var gick det fel...jag brukar se framåt...men backspegeln finns ju där av en anledning,vi bär alltid ryggsäcken på ryggen av en anledning. Den analytiska sidan tar överhand...Jag vill så gärna veta vad jag kunde ha gjort annorlunda för att inte göra om misstaget igen.

Jag miste en vän igår...en kär vän...jag lämnade...kanske kunde jag ha gjort annorlunda,låtit vännen finnas kvar och fortsätta som vanligt men sorgen och besvikelsen tog överhand. Vännen ligger nu i tryggt förvar i min ryggsäck...finns kvar för alltid i min tanke..Jag går vidare på bara fötter och vassa stenar men jag går vidare. Ett och annat skavsår får vi alla på livets hårda grusväg...

Framåt...med ännu en sorg...men framåt.

Var rädda om kärleken och tro på er själva...

Att stå kvar...

Det är väldigt många som finns där...när allt går bra och de kan få hjälp....Hur många står kvar när allt går åt helvetet? när de inte kan dra nytta av situationen...När livet flinar en rätt upp i ansiktet....några få....som alltid finns där...som inte försvinner...som vågar...det är att stå kvar...kanske utan ord men med närvaro.En cyniker skulle ha sagt: Vi är oss själva närmast! Jag kan bara säga: Stackars människor...ni blir väldigt ensamma i slutet....Gå vidare...bara gå...

Att gå vidare...

är inte alltid så lätt...att resa sig när livet sparkat skiten ur en....men det går..på något underligt sätt så snurrar livet vidare även om vi själva står stilla för ett tag....livet ger många motgångar....testar om uppförsbacken är för brant....men oftast står vi där uppe på toppen igen...sargade och tilltufsade...men möjligtvis lite starkare...ibland händer det värsta...en pusselbit försvinner för alltid...snart två år har gått sedan min Niklas försvann...min älskade son...och den pusselbiten fattas alltid i mitt hjärta...saknaden finns..alltid...

Att gå vidare är inte alltid så lätt....men det går...tro mig...det senaste året har mycket hänt...jag har funnit...och det har försvunnit...människor i mitt liv...tiden läker inga sår...tiden bara går...jag ställde en fråga och fick ett svar...på några sekunder försvann en människa ur mitt liv...det var väl meningen...jag går vidare...det går...

Länge sedan sist...

Ja..bloggen har varit oanvänd för länge....så mycket annat har tagit min tid....prioritering...
Visst är det härligt att vi är mitt i sommaren och nätterna är underbart ljusa...härligt att vakna av ljuset och solen...energin flödar...semester och ledighet som gör oss lyckliga och lite rusiga....människor samlas och har trevligt tillsammans...grillfester....kärlek....fniss och sex i det gröna :) ...ja jag vet...det är underbart att leva...

Totalt förälskad...

...säger bara VÅGA....

Sista ordet...

Jag fick elaka sms en hel natt !! av en förmodligen djupt olycklig människa...en rädd människa...en människa som inte kan kommunicera...utan elakheter...en människa som vet att jag vet....att jag har hennes sms i min telefon.. efter en natt utan sömn blev min första reaktion primitiv och låg...jag tänkte att:du ska få tillbaka,jag tar inte på mig denna skit för jag är inte del i den...
en mänsklig men otrevlig reaktion...en sida som jag inte vill ha...men som tyvärr är naturlig..att sen kvinnan i fråga skriver sin förnekelse på FB är bara ett bekräftande...Ingen som är oskyldig behöver försvara sig...

Jag kan trösta dig med att jag inte vill förstöra din relation...jag är inte elak...så någon rädsla behöver du inte känna från min sida....vuxna människor gör fel saker av olika anledningar...vem är jag att döma...är man rädd om sin relation så är en bra tanke innan man gör något dumt : Vill jag att min sambo/man ska göra så här mot mig...det brukar vara svar nog. Det enda jag kan känna en liten tagg kvar av är att jag får ta på mig att det är jag som fantiserar och far med skitprat :) men det släpper..för just nu kan jag faktiskt skratta åt det med. Och vad beträffar sms:n så är de rätt gulliga....:) Lev väl och var rädd om kärleken...din och andras.

Tacksam...

för ännu en fin dag...en dag full av skratt och glädje...sorg och eftertänksamhet...en helt vanlig dag...idag är jag så tacksam för Alejandra...min vän...själsfrände och som jag kan ha djupa samtal med...men också vara oerhört barnslig och skratta med...min intellektuella vän...vi hade en trevlig middag tillsammans och latade oss mellan ett försök till städning :).

Tacksamheten går också till min lite röriga vän och käraste...som finns där...

Till Irene som undrade om jag ätit något olämpligt eller suttit på något ännu olämpligare..:)som ger av sin energi...och får mig att skratta..

Till mina älskade flickor som är det finaste...

Önskar er därute en god natt och en fin morgondag...

För ganska precis ett 0ch ett halvt år sedan miste jag min älskade son Niklas...mitt allt..en del av mitt hjärta...Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan : Hur överlever man det ??? Jag har tidigare i livet ställt mig samma fråga : Hur klarar man att överleva om man mister ett barn ?? Idag fick jag åter frågan från en mamma med ett dödssjukt barn, en mamma som måste förbereda sig på att hennes son snart inte finns..inte är...

...Finns det några val i den situationen ? Ja visst finns det..jag skulle kunna ta mitt eget liv...vara feg och smita..lämna mina flickor utan mamma,barnbarnen utan mormor, det är den lättaste vägen !!

Jag valde den svåra och smärtsamma vägen för att jag älskar livet, jag vill leva...
jag vill vara här för och med mina flickor och småbarnen, jag vill uppleva kärleken, jag vill fortsätta att vara nyfiken på allt det jag inte har gjort, jag vill vara.

Det finns ingen patentlösning på hur man överlever en stor sorg men jag är övertygad om att det finns inbyggt i människan att klara det allra mesta..sorgen ter sig olika för oss alla..sorgen är gråt, ilska, förtvivlan,skratt...ja även skratt..skrattet kommer åter i livet även om jag inte kunde tro det, sorgen är minnen, tacksamhet för den tid jag fick med Niklas, för att jag fick ha honom hos mig i nästan 24 år...en tid jag aldrig skulle vilja vara utan...

Mitt sätt att hantera detta svåra har varit att hela tiden prata om det..att tjata om det...att skriva om det..att vara helt öppen och naken med min sorg...detta har setts med undrande ögon från några...men för mig har det varit bara positivt att skriva..berätta..för då har det lättat..jag har fått ut det...andra kanske väljer ett annat sätt och det är helt ok...det finns inga tabun när det gäller sorg. Jag kan bara säga gör det som känns bra, allt som lindrar är bra.

Jag är evigt tacksam för de människor jag hade omkring mig när detta ofattbara hände...Mina flickor som mitt i sin egen sorg hade en förtvivlad mamma som inte kunde trösta, barnbarnen som fick mig att tänka på annat,"Mamma" Irene som plötsligt bara fanns där som vanligt med all kärlek,Trygga, kloka Tommy som av en händelse flyttade in dagen före och fanns där från ruta ett, Pekka som bara kom och kramade,Janne som skötte allt det praktiska mitt i sin egen förtvivlan, Maggan o Lars, Lena, Uffe, Syster lena och svägerska Malin...de som vågade ringa bara för att säga "jag vet inte vad jag ska säga".. utan dessa människor skulle jag inte ha överlevt för de vågade låta mig sörja även om det var obekvämt...de höll sig inte undan.

Sorgen går aldrig över, men jag har lärt mig att leva med den, den är en del av mig nu...mitt i ett gapflabb kan tårarna och saknaden dyka upp,jag kan vakna mitt i natten och gråta floder, jag kan skälla ut de jag älskar mest för jag vet att de ändå står kvar, jag vet inte alltid förrän efteråt att det är sorg och saknad som ligger till grunden för mitt dåliga humör...men jag lär mig med tiden och jag har blivit tydligare med att berätta att nu saknar jag Niklas...så är jag labil så vet ni vad det beror på.

Sorg är så mycket och kan jag bara hjälpa en enda mamma eller pappa,syster eller bror med det jag skriver så är jag innerligt tacksam.Vad sen några få anser om min öppenhet det bekommer mig inte.Jag bearbetar min sorg på mitt sätt..vad annat kan jag göra för att överleva.

Detta år har fått mig att se annorlunda på livet...vad betyder nyaste bilen, maffigaste TV:n...längsta och dyraste resan...lyxigaste huset eller vad det nu kan vara....kommersiellt skit...det enda vi behöver är varandra och kärleken..det kan vi inte vara utan...så jag kan bara säga till de som möter människor i sorg : Det finns inget att säga !!! inga ord kan lindra smärtan...men ni kan finnas där...

Var så rädda om kärleken och de ni håller kära...

Lyckan finns..

i mina tankar...tack till dagen som varit en riktigt bra dag...Tack Erik Bengtsson..för hjälpen..du är en klippa...och till Alexandra för alla skratt...galna kvinna :)..till Jonas som kikade in på kaffe och skvaller ;)till de älskade små, alla fem.. för att ni delade "mitt" godis med mig..mitt i gruset...Peter som är underbar med Jennie o barnen....Anna som skrattar så smittande ..till mina älskade flickor för att ni finns..och till Nicke..i mitt hjärta...extra tanke idag till Irene som har en svart svacka...till Evis min själsfrände och hjärtevän...med önskan om en skön kväll och natt med mycket kärlek....

Sad eyes...never lie..

I know what it's like to have failed baby
With the whole world lookin' on
I know what it's like to have been so sure
Wake up and find it all gone

Now you've got no reason to trust me
And tonight my confidence is a little rusty
It's getting late
And if you don't feel leavin' alone
Well maybe I can walk you baby
All the way home

Our old fears and failures
Well they do linger (oh yes they do)

Vaknade...

trött och ledsen...försöker att sparka igång mig för att göra dagen bättre...som jag tänker..så blir det ..så jag ska nog få ordning på denna dag också...tar till mig Bodil Malmstens kloka ord : Jag är nog född ledsen..men jag är glad att jag lever...ha en fin dag därute...

Summan av dagen..

blir många plus....sol,värme,trevligt sällskap och en bra bok...inte fy skam...en skaplig solbränna inte att förglömma..njuter av kvällen och är tillbaka på jobbet i morgon med laddade batterier..snart semester..den första på många år..blir det EL CAMINO eller ..kramar till er alla...var rädda om kärleken...

Avslut...Bokslut...

behövs för att gå vidare...till nästa kapitel...det gäller bara att våga...släppa taget och falla...inse att här är vägs ände...hit men inte längre...det finns inte svar på allt..men någon mening finns det med allt...jag bär länge...nu blir jag buren...en härlig tanke....allt gott önskar jag er alla på livets snåriga och outgrundliga resa...njut....och var rädda om kärleken...

Att INTE göra lista...

..det görs alltid "att göra listor" varför gör vi inte en !att inte göra lista"...en lista där vi skriver vad vi helt enkelt inte ska göra...livet skulle bli lite enklare då...så härmed bestämmer jag mig för att från och med nu ska min INTE GÖRA lista bli riktigt lång varje dag...

IDAG SKA JAG INTE:
Lägga min tid på energitjuvar
Säga JA trots att jag inte vill
Städa

Idag har jag tagit fram en av alla inom mig....LILLA MY...

Vuxenröj.....

Ja varför skulle inte en vuxen kvinna kunna gå på krogen och dricka bubbel...när hon ändå är snygg i håret :)..Ragga briljant....så att säga..med stil..:) sitta där och le vackert...eller inte...Ålder är inget hinder...bara du är myndig...och det är jag ju :)det gäller att gilla läget med sig själv....jag har varit 20, 30, 40 så DET KAN JAG....nu är jag 50 och håller just på att upptäcka hur fantastiskt det är...

Jag är en Mappie...:)..jag är vacker och jag är smart....visst..jag var om möjligt ännu vackrare när jag var 20 år men då var jag mer missnöjd...konstigt..
det är tjusningen med att bli 50..Jag är fullkomligt nöjd...och vågar njuta av det...:)...jag är nyfiken och avspänd...kan skratta åt mig själv..
Klä i kort-kort...gå emot normerna...om man bara struntar i det och uppträder med den självkänsla man har så försvinner fördomarna....
Yngre kvinnor fasar för rynkor, kroppens förfall och minskad sexlust...snälla det är nu vi vågar leva på riktigt....
Normen vore att en mormor/farmor inte önskade hellre än att hämta barnbarnen på dagis...bort med den bilden....jag följer inga normer...det är bara regler om hur vi "borde" vara....vi har frihet...vi är inte beroende av män...varför inte utnyttja det...
Min bästa tid är NU...så bra jag har det...kramar därute alla mappies....

När ingen vet...när ingen ser..

Ja den låten kom som på beställning från min tvillingsjäl Anitha.....Att vakna upp och upptäcka att livet kan vara underbart..att ingenting är som man tror..att det går att stå stilla..stanna i det som är NU...att människor kommer in i livet av en anledning...att förr eller senare faller alla bitar på plats...att kunna se helheten...helheten och nuet...att ta fram känslorna och våga känna på dem...vända och vrida och se att de inte är farliga..Våga inse att det i alla människor bor en liten och en stor...försöka att få dem att älska varandra...trots olikheter...sluta att fly...stanna och stå kvar...de som inte står kvar må försvinna...de var inte rätt...de som är rätt återvänder alltid..de vågar...

Att inte ge sig rätten att döma andra...för ingen vet...nej ingen vet...tänk om de visste hur det var..att stå där ensam kvar...fördöma och förkasta..för att de inte ser smärtan och ensamheten därinne...ser inte att smärtan dövas av beroendet...men jag vet...jag ser...och jag hör...jag hör ropet på hjälp...och jag orkar stå kvar...jag orkar bära det...jag orkar bära dig...för du är min vän..

Mitt pussel..

2009//Ge mig tillbaka glädje och hopp...framtidsplaner och skratt..längtan och sorglöshet.
Ge mig tillbaka dagar utan förtvivlan och nätter utan sömn.
Ge mig åter ett liv i frid och ro..ett liv fullt av små kluriga meddelanden..
Ge mig åter glädjen att vakna..åter det som är mitt..livet..
Ge mig åter en dag utan tårar..
Ge mig tillbaka den amputerade delen av mitt hjärta...pusselbiten som fattas..

Ta tillbaka smärtan och sorgen ...och ta tillbaka det nu.

2011//Jag har fått tillbaka glädjen och hoppet...en tro på framtiden och mycket skratt...jag har fått tillbaka längtan...
Alla dagar är inte förtvivlade..och nätterna ger oftast ro...
De kluriga små meddelanden jag längtar efter kommer inte mer...men jag fick ett vackert halsband av lilla Leakim...en klurig blick av Liam och en kram av Linnea...
Tårarna har jag kvar...men de syns inte lika ofta...
Den amputerade delen av mitt hjärta...min saknade pusselbit kommer aldrig tillbaka...pusslet blir aldrig helt...men jag har lärt mig att leva med det..
Sorgen och smärtan finns kvar...för alltid..

Hittade min underbara...

och älskade vän Evis igår...efter 35 år fanns hon bara där och vi fortsatte där vi slutade...livet har åter igen planerat in ett möte just nu...vid rätt tillfälle och med samma låt på hjärnan...det är min tur att finnas där nu..som hon gjorde för mig...är tacksam för detta..kramar till er alla och var rädda om kärleken...

Slåss mot GUD igen...

av det allra märkligaste jag har hört från människor som tror på gud är : Gud behövde en ängel till i himlen !!!!!!! Jaha och...han är väl GUD ??? Kunde han inte ha gjort en ny då..poff bara..eller är det för svårt för honom...han måste nödvändigtvis ta min ängel och sätta mig i sorg o förtvivlan...och finns det ingen medbestämmanderätt däruppe i ert paradis ? Ingen demokrati? Är er gud en Diktator som ensam bestämmer över liv/död och alltet? Är han Idi Amin personifierad..förklara för mig ?

Hur kan det komma sig..

att en liten plutt på 54 kg..kan ta 8 Alvedon utan att ens märka det...Måste ta 2 sprutor imigran för att migränen skall försvinna?? Jag tuggade sönder en hörntand igår och var nu tvungen att besöka den enda mannen jag är rädd för :)Tandläkaren...och så fort jag får bedövning hos tandläkaren så somnar jag ??? Jag blir utslagen i flera timmar...tur för mig som får ångest bara jag skriver tandläkare....men märkligt. Inga värktabletter biter på mig...måste väl bero på att jag är så ilsken då så att inget fastnar..

Eftermiddagen är duven efter bedövningen så det får bli soffan och min nya bok...så länge jag orkar hålla ögonen öppna...Tills vi hörs...håll huvudet högt och var rädda om kärleken..

Jag tänker..

Tankar..Jag tänker att ödet kanske bestämmer vissa saker i livet...jag vet..jag har alltid förespråkat att vi själva formar våra liv...att livet blir som vi tänker och vad vi gör det till..att det är våra val som avgör...
Men ändå så kan jag inte låta bli att tänka..kanske kommer vissa människor in i våra liv vid vissa tillfällen för att vi ska möta dem just då...för att vi ska lära oss något på vägen mot att bli den hela människa vi förhoppningsvis blir en dag...

Kan det vara så att vissa människor blir kvar..men andra försvinner för att vi är färdiga med dem...vi kan inte ge varandra mer i livet...

Jag tänker att några få alltid funnits där och står kvar..de vi delar livet med...eller kommer de också att försvinna när vi är färdiga med dem...

Jag tänker att vi måste vara helt klara med varandra för att kunna gå vidare till nästa människa..nästa möte...

Några få människor har satt spår..de refererar vi till..deras råd..deras ord...de har gett mer än andra men också tagit emot mer...

Det mesta är utbytbart...vi överlever även vid förluster..jag tänker att de människor vi skiljs från och inte är sams med är vi inte klara med...en tanke bara..de kommer kanske tillbaka och vi får avsluta...eller

Förlåtelse och försoning...jag kan förlåta andra men med mig själv måste jag försonas...då kan jag gå vidare...mot det vi alla är födda till...att bli en hel människa...tankar bara...

Han släpper inte taget...

Jag har tröttnat på honom men han släpper inte taget...låter mig inte gå vidare...håller mig i ett järngrepp och bedyrar mig sin kärlek. Just som jag börjat slappna av så är han framme igen...jag vill inte...försöker att tänka bort honom men han har nästlat sig in i min hjärna som en mask i datorn...nätterna är värst...då vill han ligga så nära så att jag kvävs...men idag är det slut...nu får det vara nog...Mr Migrän ska väck ur mitt liv....

Vaknade med min vän i sängen....

min vän migrän...länge sedan vi sågs nu ..men nu dök han upp..förmodligen för att jag bara rökt en enda cigarett på sex dagar...omställning i kroppen...en endaste spruta hade jag kvar..tur för mig...taskigt för honom...så idag får jag masa mig omkring och försöka att vaknat till liv...

När Mr Migrän dyker upp så har jag riktiga mardrömmar/kontakt...kalla det vad som helst men sällskap har jag...i natt hade jag min mamma hos mig...ja jag vet att hon har varit död i snart ett år men där var hon...och den här gången fick jag klarhet i det jag anat i snart två år...det gör mig så arg och frustrerad...och väldigt angelägen att gå vidare med den märkliga person jag och Jennie mötte ett kort ögonblick..ett obehagligt och svårhanterligt möte...

Allt kommer fram förr eller senare...men det är märkligt att Isabella, Jennie och jag har haft samma tanke från början.
Vad gör jag...kan inte släppa det....

Våren är på ingång...

och jag mår oförskämt bra...Jag orkar äntligen ta tag i en massa "ligga på hög saker" Nu ser jag fram emot morgondagen igen och lever...var rädda om kärleken..

God kväll världen....

Äntligen har jag vaknat till liv igen...Efter två år av bedrövelse och sorg vaknade jag i morse efter långt grubblande...skuttande ur sängen...Visst är det härligt att leva i förändring, förnyelse och längtan till livet.Äntligen kan jag återta min rubrik Full fart framåt...Vad hände? jag bestämde mig bara...

Sorgen efter min älskade Niklas får jag bära med mig hela livet...min älskade tankfulla, ödmjuka och älskade pojke.Han finns med mig i allt jag gör...leende och suckande..:)Det gör även mina underbara flickor som är viktigast...härligast och utan dem ingenting.
Jag har valt...jag valde livet...allt det underbara som finns att upptäcka därute..det vardagliga, det lilla, kärleken...
Nu finns bara en väg att gå...FRAMÅT!!!

Jag är värd det bästa...nöjer mig inte med mindre....
Jag är stark...starkast i världen...

Och vet ni vad alla härliga människor därute...alla ni som stått kvar under dessa snart två...jobbiga år...stått ut med denna griniga, labila och egoistiska (sorgen är egoistisk)kärring...utan att klaga...er vill jag gärna ha med mig på min fortsatta resa genom livet...jag är så oerhört tacksam för er...krama och var rädda om kärleken...det enda vi inte kan vara utan är varandra...

Väntar med spänning..

på morgondagen och dess besked...Jag tror på ett positivt besked..och jag tänker att det går vägen..inga tvivel får tränga igenom..det kan inte annat än gå bra....tills vi hörs...håll alla tummar ni bara kan....trevlig kväll och var rädda om kärleken..

Ännu en dag...

har börjat. Tacksam för denna nya morgon vandrar jag vidare och gör så gott jag kan...vad annat kan jag göra. Ser fram emot nya spännande mål och tar ett steg i taget..vad kan en liten röd plutt annat göra än att följa med livets fiaspel..ja varför inte vara rebellisk och hoppa utanför markeringarna..och fuska lite...mycket roligare och var jag hamnar det vet jag aldrig. Var rädda om livet och kärleken...

Underbara...

Härliga...vem kan låta bli..

Sorg och saknad....

längtar och saknar idag men sorg och längtan går över med avstånd var det en tokig man som sa...ja så är det...avstånd...snart kommer den helt underbara våren..livet återvänder....det är inte lätt att vara en plutt just nu...men jag är i alla fall en stark, självständig och vacker plutt...en röd plutt som letar en grön....

Då har vi kommit till årets femte dag..

Ibland tar något slut innan det börjar....ibland är det illa men ibland är det allra bäst...bäst för mig...Det nya året 2011 har precis börjat och kanske inte allra bäst men det blir ett fint år..det jag tänker så blir det..så jag tänker att detta blir det bästa året på väldigt länge...ut med rester och gammalt skrot..rensa ryggan och stoppa in nytt...så lite som möjligt där bak och se framåt...snart är den härliga våren här med värme och kärlek..asfalt, grus och gräs...bad och sol...och KÄRLEKEN...

Första dagen...

på det nya året 2011...en dag till eftertanke..Stänga in mig med bra musik, kaffe och framtidsplanering...vilka mål har jag för 2011...Vad vill JAG göra med detta nya, helt oanvända år..Gå en dag i taget...vara tacksam för den och göra det allra bästa för att vara en bra människa och medmänniska.Säga NEJ TACK till det jag inte vill...Jag har ingen önskan om att stora ting skall hända, jag är glad för det/de jag har omkring mig, kärleksfulla människor som jag älskar.för livet har lärt mig att det är det enda som betyder något. Det finns ingen anledning att se tillbaka på allt elände som varit...det förgör och förstör...en återblick är alltid bra men det är framåt som gäller.
Jag är envis och stark..som jag tänker att det ska bli så blir det också..så inga negativa tankar gäller för mig detta 2011..jag tycker inte synd om mig..det finns de som har det värre..det finns de som är vilsna i tillvaron och inte kan se allt det fina i att finnas...Det som har varit kan jag leva med men inte påverka...men min FRAMTID kan jag påverka och jag lovar: DET SKALL JAG GÖRA !Jag är fri att göra vad jag vill, jag kan göra allt jag vill och med det önskar jag er ett gott och rikt 2011...rikt på kärlek och osjälvisk omtanke...kärleken finns där mitt framför näsan..i all sin skröplighet...gräset är inte alltid grönare hos grannen..ta vara på kärleken och släpp den inte....