Äntligen har jag vaknat till liv igen...Efter två år av bedrövelse och sorg vaknade jag i morse efter långt grubblande...skuttande ur sängen...Visst är det härligt att leva i förändring, förnyelse och längtan till livet.Äntligen kan jag återta min rubrik Full fart framåt...Vad hände? jag bestämde mig bara...
Sorgen efter min älskade Niklas får jag bära med mig hela livet...min älskade tankfulla, ödmjuka och älskade pojke.Han finns med mig i allt jag gör...leende och suckande..:)Det gör även mina underbara flickor som är viktigast...härligast och utan dem ingenting.
Jag har valt...jag valde livet...allt det underbara som finns att upptäcka därute..det vardagliga, det lilla, kärleken...
Nu finns bara en väg att gå...FRAMÅT!!!
Jag är värd det bästa...nöjer mig inte med mindre....
Jag är stark...starkast i världen...
Och vet ni vad alla härliga människor därute...alla ni som stått kvar under dessa snart två...jobbiga år...stått ut med denna griniga, labila och egoistiska (sorgen är egoistisk)kärring...utan att klaga...er vill jag gärna ha med mig på min fortsatta resa genom livet...jag är så oerhört tacksam för er...krama och var rädda om kärleken...det enda vi inte kan vara utan är varandra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar