söndag 21 november 2010

Gårdagen..

var otursförföljd...först satte Nisse kött i halsen och höll på att dö ifrån mig...efter en kvart fick vi honom att andas normalt igen..(Tack Jecka och Helen)...åkte sedan mot Hofors i mörkret och halvljuset slutade att fungera...roligt att reta alla medtrafikanter med helljus..nej...men vad göra med tre barn i bilen....på tillbakavägen tappade vi en vindrutetorkare...det var inte meningen att vi skulle vara ute med den bilen...

Dagen idag har varit tuff med besök på kyrkogården...det gör mig alltid ledsen och energifattig...men glädjen i småbarnens ögon när de fick tända sin egen gjorda lykta till morbror Niklas gjorde det lite lättare...jag har försökt berätta för dem att alla som bor i himlen har ett eget ljus..det tände vi nu och pratade en stund om att morbror Niklas tittade på lyktan och tyckte att den var fin...speciellt eftersom den hade ett målat straight edge kryss..samma som han hade intatuerat på sina händer...Vi saknar honom och älskar honom...

En tuff rond till innan kvällen och natten kommer...jag kan hoppas på att det löser sig till det bästa...tills nästa gång så önskar jag er en fin kväll och var rädda om kärleken...

lördag 20 november 2010

Relationer...

Fantastiskt med relationer...alla relationer till olika människor..Relationer vi inte kan ta oss ur...relationer vi inte vill ha...relationer vi tycker om att ha...relationer vi ramlar in i...är det meningen att den människan av någon anledning skall komma just då? för att säga oss något...ge oss något...relationer som försvinner...är relationer tidsbestämda...för att sen bytas ut mot nästa relation...vi väljer inte alltid våra relationer...eller gör vi det...vi kan välja bort relationer...

Jag insåg en dag att jag hade fastnat i lidandet och glömt allt det fina..alla bra minnen...den dagen gick jag vidare...in i en ny fas...nu kör jag själv...sitter inte i passagerarsätet...och jag väljer vem som skall få åka med....var rädda om kärleken...

måndag 15 november 2010

Jag är kvinnan med ALLT...

Ja det är faktiskt sant :) Jag är vacker...Jag är intelligent...Jag är snabb i tanke och handling...Jag behöver inga gym för att hålla mig i trim...Jag behöver inte banta...Jag är 50 år..Jag är arbetsam som en ardenner...Jag har humor...Jag har humör...Jag är fantastisk i sängen...Jag har suveränt självförtroende...Jag är kvinna...Jag är kommunikativ...Jag är socialt begåvad...Jag har bra självkänsla...Jag är empatisk..Jag går inte omkring i mysbrallor...Jag är självständig..Jag är musikalisk..Jag utvecklas ständigt...Jag är för jävlig på att grädda pannkisar...Jag är en god lyssnare...Jag är en bra mamma och mormor...Jag vet vad jag vill ha och vågar säga det...kan någon vara bättre på att vara JAG än just JAG ?? Knappast...

söndag 14 november 2010

Det var en gång en liten fisk...

allt som oftast ägnade hon sig åt att simma omkring, ibland i de djupa och farliga vattnet men för det mesta flöt hon med strömmen eller höll sig intill land.

Allt handlade om överlevnad...att komma för nära de stora fiskarna, en krok eller ett nät..att bli fångad skulle betyda slutet.Sorgen över att inte kunna simma fritt var stor..men hon följde stimmen och kände sig tämligen säker där.

Fiskens dagar var räknade..det visste hon...ingen simmar ifrån döden...så valet var att låta sig fångas och bli uppäten..eller att självdö..ensam...

Dagarna förflöt i sakta mak..ibland tog hon risker för att få en god mask...ibland levde hon säkert på mindre fiskar...äta eller ätas...men längtan till friheten växte för varje simtag..längtan till att fridfullt kunna simma i alla de vackra vattnen...att få vila i vilken vik hon önskade..utan rädsla...utan att vara instängd i det vackra men farliga havet.

De andra fiskarna tyckte att hon kunde vara nöjd med det hon hade...flyta med strömmen och låta sig vara nöjd med det...varför drömma....varför inte vara tillfreds med sitt öde..men den lilla fisken ville inte...ville inte ge upp sina drömmar...ville inte överge hoppet om att en dag kunna vara helt fri..fri i vilja och tanke...fri från nät och krokar...fri från stora gap som ville sluka...stänga in och snärja...äga och äta...

I den tanken stannade fisken för denna gång....simmande mot strömmen...mot friheten...