allt som oftast ägnade hon sig åt att simma omkring, ibland i de djupa och farliga vattnet men för det mesta flöt hon med strömmen eller höll sig intill land.
Allt handlade om överlevnad...att komma för nära de stora fiskarna, en krok eller ett nät..att bli fångad skulle betyda slutet.Sorgen över att inte kunna simma fritt var stor..men hon följde stimmen och kände sig tämligen säker där.
Fiskens dagar var räknade..det visste hon...ingen simmar ifrån döden...så valet var att låta sig fångas och bli uppäten..eller att självdö..ensam...
Dagarna förflöt i sakta mak..ibland tog hon risker för att få en god mask...ibland levde hon säkert på mindre fiskar...äta eller ätas...men längtan till friheten växte för varje simtag..längtan till att fridfullt kunna simma i alla de vackra vattnen...att få vila i vilken vik hon önskade..utan rädsla...utan att vara instängd i det vackra men farliga havet.
De andra fiskarna tyckte att hon kunde vara nöjd med det hon hade...flyta med strömmen och låta sig vara nöjd med det...varför drömma....varför inte vara tillfreds med sitt öde..men den lilla fisken ville inte...ville inte ge upp sina drömmar...ville inte överge hoppet om att en dag kunna vara helt fri..fri i vilja och tanke...fri från nät och krokar...fri från stora gap som ville sluka...stänga in och snärja...äga och äta...
I den tanken stannade fisken för denna gång....simmande mot strömmen...mot friheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar