..Jag går gatan ner.Det finns ett djupt hål i trottoaren..Jag ramlar i..jag är förlorad...jag är hopplös...det är inte mitt fel...det tar en evighet att finna vägen ut.
Jag går gatan ner..det finns ett djupt hål i trottoaren...jag låtsas att jag inte ser det...jag faller ner igen..jag kan inte tro att jag är på samma plats...men det är inte mitt fel..det tar fortfarande lång tid att komma upp.
Jag går gatan ner...det finns ett djupt hål i trottoaren..jag ser att det är där..jag ramlar fortfarande i det...det är en vana..mina ögon är öppna...jag vet var jag är..det är mitt fel..jag kommer ur det omedelbart...
Jag går samma gata ner..det finns ett djupt hål i trottoaren...jag går vid sidan av hålet...jag går en annan väg...
Jag letar oxå den andra vägen... kram min fina Lisa. /E
SvaraRaderavart tar du vägen då..mot ljuset..eller från det..tillbaka till livet glädjen o kärleken..eller väljer enklaste vägen..den från livet känslorna o sorgen..vilken väg väljer du Lisa..den bästa men svåraste vägen naturligtvis..du kloka starka vackra kvinna..du väljer den vägen som leder dig framåt..den som leder dig mot trösten värmen o kärleken..det gjorde du redan första gången du kravlade dig ur hålet..men ödet ville annat o du föll ytterligare ett par gånger..men nu kom du förbi..klok som du är..nu är du förbi o kan vandra vidare <3 <3 // Kram Irene
SvaraRaderaJa Irene..upp och ner..så är dagarna i mitt liv...dagen D är snart här vet du och allt påminner om Niklas just nu...bästa rekreationen för mig är just ensamheten...och som ett brev på posten kom en lunginflammation...jag är inte förvånad...men jag vet också av erfarenhet att hålet finns där och går på sidan...väljer en annan väg...jag ramlar inte ner igen...jag vet att mitt liv alltid kommer att vara upp och ner efter Niklas död..sorg och glädje..och att jag lever en dag i taget...precis som alla andra människor...sorgen finns där men också så mycket glädje...
SvaraRadera