Min sönderslagna backspegel....

jag har drabbats av en för jävlig förkylning..så fort jag slappnar av så hoppar all världens bakterier på mig...dessutom har småkrypen magsjukan så nu är väl den snart gäst hos mig också.
Två gånger idag har jag fått höra att mitt skratt inte längre når mina ögon...att ögonen inte glittrar längre...att det stannar...någonstans på vägen..jag har inte tänkt på det förut men visst är det så...jag önskar att det inte var så...att jag kunde känna riktig glädje igen.
Jag får ta en dag i taget, ta det som kommer och lära mig att gå igen...det har varit en jävla resa det senaste året...det finns inte så mycket mer som kan hända...jag ska försöka att låta bli att titta i min sönderslagna backspegel.....jag vet inte...vad som händer...det är dags för ännu en bit på livets resa...det är det som är det fina i kråksången...kråksången som är mitt liv...som Plura säger...jag gör som jag alltid gjort...fortsätter att gå...