Ibland får vi en förnimmelse...vi möter människor som vi känner samhörighet med..utan att riktigt förstå...jag gör det ofta...många kommer och går hos mig...vissa stannar..vissa vänder tillbaka...
Efter jobbet har vi vid flera tillfällen stannat och handlat...det jobbar en söt liten kille där...han är stillsam och mjuk..talar vänligt och lugnt...är väldigt artig och har långt mörkt hår...Jag har kommit på mig själv att titta efter honom när vi handlar.....Jag har vid flera tillfällen sagt till Helene att killen är så lik min Niklas...till sättet och med det vackra, långa håret....
Ikväll när vi handlade hade han en namnbricka....som det stod Niklas på....ibland är livet underligt...
sånt kommer du att uppleva många gånger..livet är så där outgrundligt..//Kram finaste <3
SvaraRadera