och som den "känslomänniska" jag är så märker jag dem så tydligt...jag är bra på att hitta mina känslor och sätta ord på dem...att komma in i ett rum och "känna" en känsla är härligt...det kan vara ilska, sorg, glädje,rädsla...den ligger hos någon annan men märks.....tänk på det när ni kommer in i ett rum med människor nästa gång....fikarummet på jobbet....alla är samlade...utom en...som kommer inrusande...ilsken..han har sovit över, bilen krånglade, barnen trilskades på dagis....han svär och berättar om sin ilska...när han har fått berättat så släpper ofta ilskan....med lite otur lägger han den omedvetet på någon annan i rummet...som nu går ut i dagen med en ilska som inte är hans...han vet inte vad den kom ifrån men han är förbannad...dagen är förstörd!!!! har han kommet en bra bit i sin personlighetsutveckling så förstår han att "fan..det är inte min ilska..jag fick den av någon annan" sen släpper den och han kan skratta igen.....kommer det istället in en sprudlande glad kvinna in i fikarummet så kan hon dela med sig av sin glädje och göra andra glada...lägga glädje på andra...omedvetet....det är så lätt att lägga känslor på andra utan att vi tänker på det....vet vi det här så kan vi undvika många obehagliga konflikter....vi kan känna glädje.
Vågar vi bara stanna i den känslan vi befinner oss i och stanna upp...vad är det jag känner...och varför...så har vi kommit långt..
Blir det nu ändå en konflikt så är det viktigt för mig att våga stå kvar...inte slänga luren i örat..inte gå ut och stanna borta i timmar...inte logga ut och skita i att svara....det är ovärdigt och sårande....det är ett elakt straff..att bli lämnad i en känsla av obehag och inte få reda ut det...den som "blir kvar" är ledsen och sårad...men kan inte dela känslan....det blir en riktigt dålig dag....
Jag fick en sådan känsla idag av en kär vän....som sedan försvann...den känslan har jag burit med mig under hela min gräsklippning...sorg och ilska...det är inte min ilska...det kan jag tänka nu och nu har den släppt...:) jag är glad igen.. men visst är det viktigt att kommunicera annars kan en bagatell bli en katastrof...
det bästa jag läst på länge..precis så är det som du beskriver..att sluta kommunicera betyder ofta slut på vänskap,kärlek,förhållande eller slut på vilken relation som helst..visst kan man "tiga" tillsammans men det är inte samma sak som att sluta prata med varandra..va bra att du projicerade av dig ilskan under gräsklippningen..och åter hittat glädjen..kram Irene
SvaraRaderaJa och ofta är det helt i onödan...bara för att kommunikationen brister...jag är övertygad om att 90% av alla relationer spricker på grund av dålig kommunikation..mina också :) Jag har äntligen lärt mig att kommunicera, vara tydlig...jag berättar när känslor väcks i mig..jag talar om att när du gör så där så väcker det svartsjuka i mig!!! inget konstigt, inget skamligt, bara ärligt sen är det upp till personen i fråga att göra vad han vill med den upplysningen...bara jag har fått sagt det så är det borta för mig...om personen vill ändra sitt beteende eller fortsätta med det har bara med ahns mognad att göra...säger han vad bra att du säger det..då ska jag tänka på det så är allt borta..säger han det skiter jagi, vad löjlig du är så finns svartsjukan kvar.
SvaraRaderaOftast gömmer vi känslor som svartsjuka för de är fula, dåliga känslor...och säger inget...möjligen nej, det är inget fel trots att hela kroppen skriker!! ut med det bara...säg: Jag blir så glad när du gör så där, jag blir så ledsen när du säger så där, jag blir svartsjuk, jag blir rädd, jag blir arg....ska det vara så svårt...känslomänniska på gott och ont...för jag blir sårbar också men hellre det än att bära mina känslor tills jag spricker, får orimliga fantasier i mitt huvud...som växer och växer...på så sätt stoppas många konflikter..kram till dig.