fredag 17 september 2010
Att mista...
en vän är känslomässigt påfrestande..allt vänds upp och ner...gör jag rätt? gör jag fel ? jag har alltid ett val...ibland väljer jag det enklaste...för snabbt...ibland väljer jag inte alls...vad jag än väljer så går mitt liv vidare..jag känner stor sorg just nu....men mitt liv går vidare...På Söndag står det förmodligen helt stilla...Ett år sedan min älskade Niklas försvann...så långt borta men ändå så nära...Var rädda om kärleken därute...den försvinner så fort...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
tänker på dig/er konstant idag Lisa..har inga tröstande ord att utdela..men av mig själv kan jag ge..du vet var jag finns om du behöver..tänk bara tanken så finns jag där..tillsammans är ni starka du o tjejerna..det har jag sett det här året..jag beundrar er och lär mig varje dag hur man "lever livet" av er..så många skratt och så mycken glädje som ni har bjudit mig trots den smärta ni bär på..visar vilka fantastiska kvinnor ni är..kärleken till livet är er styrka och ert mantra..
SvaraRaderai morgon är en bättre dag..
kram Irene