men det är väl det som är livet....hur tråkigt vore det att bara flyta på en jämn linje hela tiden....här finns inga gråskalor..bara svart eller vitt..jag skulle bli uttråkad ganska fort om det var grått så att säga...jag föredrar himmel o helvete före tryggt o tråkigt..känslomänniska på gott och ont...
I min tanke finns just nu ilska över människor som är FÖRDÖMANDE....som inte kan låta bli att livnära sig och få ett liv genom att prata skit om andra...visst vi tycker alla om att skvallra men skillnaden är att det man säger vågar man säga till personen ifråga direkt...utan omsvep...det är att skvallra...inte skitprat...sen finns det de som pladdrar om sånt det inte har en aning om...hur sårande kan det vara och hur mycket kan det inte förstöra? Men det finns ju människor som inte har ett eget liv...som inte har kommit så långt i sin personliga utveckling att de kan SE människor och förstå att alla människor gör konstiga saker vid olika tillfällen i livet...utan att vara dåliga människor...de kanske stannat i sin utveckling, kanske är de inskränkta...eller rädda...vad vet jag? I slutänden så går hut hem...man får vad man förtjänar...Det tröstar....stackare... Olyckliga människor som inte tål andras lycka....
Jag är oändligt tacksam för mina fina älskade flickor...för de små...för lilla skrutt som snart skall komma till världen...för alla mina fina vänner...och ovänner :) för livet...för kärleken...för Niklas var han nu är...för Anders som är världens bästa...för allt jag har.....krama och var rädda om kärleken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar