Hopp och förtvivlan..

I dag har det pendlat igen. Lymfom är en jävla cancersjukdom ibland lyser solen, ibland finns bara moln. Undersökningar den ena jobbigare än den andra. Hur känns det att ta en biopsi i levern? Hur känns det att ta ryggmärgsprover? Blodprover? Utslag som kliar och river, salvor, mediciner och ovetande. Gråt och skratt,  hopp och förtvivlan. Att sitta bredvid och att göra sitt bästa. Och så börjar cellgifterna. Tuffa behandlingar där coronan stoppar mig från att vara med. Väntan och väntan. Alla som skriver, hör av sig. Alla som varit osynliga tidigare. Är det nyfikenhet? Är det omtanke? Vi vet nu vilka som är värda att satsa på. Nygifta. Lyckliga men jävligt trötta. Inväntar Tisdag och nya besked.