och saknaden har varit jobbig den senaste veckan. Mitt i glädjeruset över att våren är på väg så finns den där som ett lock.Samvetet gnager som en ond böld över att vara glad mitt i sorgen. Igår var det ett halvt år sedan Niklas försvann ifrån mig..en kort del av mitt liv men ändå så lång tid..
Jag har inte bara förlorat ett barn..jag har förlorat en del av mig själv och en del av framtiden.Jag får programmera om hela det inre.. det jag planerat tidigare inför framtiden sitter djupt rotat..nu blir det inte så...det tar tid och energi att ställa om mig.
Niklas kommer inte att vara en del av min framtid. Han kommer alltid att finnas hos mig men ändå inte.
Samtidigt som mitt liv går vidare med alla vardagliga ting så står tiden stilla.Jag får inte riktigt ihop det.Jag får börja om från början. Mitt i sorgen finns ändå en glädje..Isabella och Jennie är en del av min framtid, det är jag tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar