solen!!..du har varit borta från Västerbyn länge..men äntligen har du kommit tillbaka. November har försvunnit i en rasande fart..utan att jag märkt det. För mig står livet stilla, tiden finns inte och runt omkring snurrar allt som vanligt? en konstig tanke.
Det första jag ser när jag vaknar är ett foto på en skrattande Niklas...bortburen av fyra poliser ..demonstrerande i Skottland, ihopbundna med varandra..utanför en kärnvapenbas..vilken lycka...olagligt? ja visst men fredligt och helt utan våld och motstånd...idealisten.Älskar dig min pojke och du finns alltid i mitt minne och tanke var du än är.
Jag ska se till att den här dagen blir så bra den bara kan...jag är återigen tacksam för dagen..livet och alla mina kära.
Haha ja den bilden har etsat fast sig i mitt minne för alltid, elakt av er att ha den på bordet på begravningen, Den gav ju så mycket glädje när det var så opassande.. Men mer levande bild får man leta efter. Och jag är glad att det finns sånna som Nicke för vad fan skulle världen vara utan dom som kämpar för den, jo skit!
SvaraRaderaVila i frid mannen :(