Jag vakade över fel person...

dagen igår blev inte bra...fick i all hast kasta mig upp till Hälsingland till sjukhuset och min döende mamma...tack snälla syster för att du satt där och för alla galna skratt.Tack lillebror för att du delar vår sjuka humor. Mitt i allt elände som varit så sitter vi bland en massa döende människor och fnissar...vad ska jag göra...utan humor överlever jag inte.

När jag kommer i flygande fart till sjukhuset så har min Lena suttit där hela dagen...hon är trött och behöver avlastning...mamma sover mest men vaknar till ibland och tycker att vi kan åka hem...hon vägrar medicin...vägrar mat...vill bara dö...ok hennes beslut måste vi respektera...vi smyger ut ur rummet och hittar en mysig vrå där vi kurar ihop oss i soffan och pratar om mammas slut..jag hör någon ropa och tassar in till mamma..det är mörkt och jag sätter mig på stolen intill hennes säng...frågar om hon är vaken men inget svar..kryper närmare för att se om hon andas...och...det är inte lilla mamma...det är en vilt främmande kvinna som blir livrädd...jag är i fel rum....herregud...alla rum ser likadana ut...alla sängar är lika...alla som ligger där ser ut som gapande fågelholkar...det är dödens väntrum...kan vi göra annat än skratta..mitt i eländet...en kvinna larmar oavbrutet...hon ligger...hänger och sitter på larmknappen...en stor eloge till vårdpersonalen som orkar... vi får fika och blir anvisade en TV att titta på...vi finner 1 st.TV..1 st. DVD och 3 VHS filmer...ingen väggkontakt??? skratt igen...trötta somnar vi i alla fall i soffan. Vaknar kl 6 ...dåligt med sömn..håret ser ut som ett svinto och kläderna som ett dragspel...frukost och mamma är på ett uselt humör...hon fräser åt oss...åt personalen och vill inget!!! Lillebror kommer och vi avlägger rapport...han hade gjort samma fadäs...satt sig i mammas rum...tyckt att hon tittade konstigt på honom och funderat...gått ut och kollat rumsnummer...jo..rätt...gått in igen och undrat...är det verkligen min mamma??? nej säger sköterskan hon har bytt rum......så nu har hela släkten vakat vid fel säng...kan vi annat än skratta...jag har nu tagit adjö av min lilla mamma och hon har fått i uppgift att ta hand om min Niklas...när hon lägger ner. Vad mer kan vi göra i eländet...än att skratta. Kramar till er...